idasrace

Nu är det inte många timmar kvar på min semester. Av någon anledning känns det som om detta har varit min första riktiga semester, vet inte varför. Kanske för att det mer känns som att jag "bara" har tagit ledigt (egentligen samma sak) innan, för att resa iväg, t ex till Italien, Sydafrika och när vi var i Dalarna. Eller för att denna semester var det min chef som har planerat in, jag själv har inte valt exakt när jag ville vara ledig. I vilket fall kan jag ju konstatera att det har varit en väldigt intensiv semester. Och världens bästa så klart - har ju spenderat den mesta tiden med Robban!


Sist var det onsdag och då tillät jag mig att ta en lugn förmiddag, vilket innebar att unna mig ett avsnitt Grey's Anatomy, har blivit helt besatt av den serien tack vare Elizabeth. Har nu börjat om på första serien, härligt! Vid halv tolv var det färdigvilat så då tog jag Lennie i kopplet så traskade vi ner till kära farmor för att bli bjudna på lunch. Tittade och tackade för de fina gardinerna hon har sytt till mig, ser fram emot att hänga upp dem i lägenheten! Efter en stund gick vi den korta biten bort till Viktorias föräldrar där hon, Zita och Sune befann sig. Sikken söting denna Sune! Ååh så kär han är, det lilla livet (som en av mina vänner mycket väl skulle kunna uttrycka sig). Mamma hämtade mig vid tre och så körde vi ner till en av mina bästaste Lennievakter, där han skulle stanna två nätter.


Jag vet att han har det precis hur bra som helst när han passas av andra, ändå är det lite jobbigt varje gång man ska lämna bort. Känns tomt att inte ha han med, man saknar hans glada ansikte och mjuka kramar. Men jag ska ju inte sticka under stol med att det samtidigt är skönt att kunna göra andra saker ibland, att kunna sticka iväg en hel dag och med gott samvete veta att han har det bra och att jag inte måste tänka på att jag behöver gå ut med honom snart. Det känns som om jag har lämnat iväg honom en del senaste tiden, så ska bli skönt att få rå om honom själv ett tag.


Turen fortsatte sedan till Ystad där jag hjälpte mamma att handla - bland det tråkigaste hon vet. Sedan körde hon mig till Annika där jag blev, som vanligt, varmt välkomnad. Tove kom efter en stund, vi satt och pratade en liten stund och bestämde oss för att äta på Marinan nere vid småbåtshamnen. Riktigt god mat och mysigt ställe! Satt bara och pratade och hade det mysigt. Jag trivs riktigt bra med dessa tjejer trots att vi ibland kommer på att åldern gör att jag skulle kunna vara en dotter till någon av dem! Vi fortsatte in till stan och tog en liten dricka där med, köpte lite godis med hem för att njuta av det till en läskig film med Annika och Mårten. Jag hade en mycket trevlig kväll, en riktigt bra 20års present!


Jag sov gott hos Annika och halv åtta stod Per utanför och väntade på mig. Vi hämtade upp Johanna och sedan styrde vi mot Landskrona, där Robban bjöd på mycket god frallefrukost. In i bilen och mot Liseberg! Jag hade fått Robban till att boka åkpass på internet och då fick man även något som kallades Quickpass, man fick helt enkelt en viss tid till de fem populäraste attraktionerna då man fick gå före i kön. Detta tyckte vi var himla bra! Vi missade den första men sen hade vi stenkoll på de övriga. Vi hade verkligen jätteroligt! Åkte hejvilt från halv ett till tio! Robban, den underbare, hade gjort rulle-kycklingmackor som vi åt till lunch, mm! Jag som då brukar banga de allra läskigaste karusellerna blev denna gång övertalad till att åka det mesta och jag fick vackert erkänna att det var ju rätt roligt... Så vi kunde åka en gång till! När vi åkte flumride fick Robban sitta längst fram och att säga att han blev dyngsur var verkligen ingen underdrift. Han ville inte ens åka den fler gånger!, så då fick jag övertala Per att sitta framme istället, hihi!


När vi väl skulle ta oss mot utgången började det regna, vi hade ju tur som hade haft uppehåll hela dagen, men det var ju inte det lilla regnet som kom. Det formligen störtade ner. Robban körde den första biten medan vi sov. Efter en timme bytte jag av honom och det var inget roligt alls att köra. Det forsade ner att jag ibland fick köra så sakta som i 60..och då är jag ju inte den som brukar vara sådär jättenoga med hastigheterna.. Var inte uppe i 100 en enda gång, trots det var motorväg. Jag körde till Landskrona där vi snabbt packade om oss i bilarna och jag och Per tog den röda bilen med Per bakom ratten och Robban fick köra via Ystad och lämna Johanna. Klockan tre var vi hemma, väldigt trötta!


Jag och Robban var ju lediga, skönt att få sova! Per och Johanna däremot, de började ju jobba klockan sju.. Vid tiotiden väcktes vi av att min mobil ringde, dolt nummer. Iiih i magen, det måste vara Ica i Kalmar! Jodå, det var det, hon var jättetrevlig som ringde och nästa måndag kl 14 ska jag dit och prata med henne. Lite nervöst, men samtidigt kul förstås!


Denna dag hade vi inte mycket tempo i kroppen, men vi fick köra och handla lite och göra lite bankärende och sedan unnade jag mig ännu ett avsnitt Grey's. Klockan tre samlades vi på klubben för att göra iordning inför helgens tävlingar. Det är alltid en del jobb, men nu börjar vi kännas ganska vana som tävlingsarrangörer och jag tycker det går ganska fort och lätt. På kvällen hade vi en mycket trevlig husvagnsförtältskväll! Vi satt hos Annika och Mårten, åt pizza och blev bjudna på både vin och annat gott!


När klockan ringde fyra timmar efter läggdags gungade fortfarande min värld lite, haha! Men det var bara att gå ut en runda med Lennie och efter bara en liten stund kändes det betydligt bättre. Dagen som banansvarig flöt på bra och jag tyckte vi skötte oss helt okej. Framåt kvällen kröp vi in i ladan där vi sov, alltså ett inrett rum med två sängar, och det tog inte en halv minut förrän jag somnade med Robban som huvudkudde. Sedan var det bara att ta en skön dusch och på med lite finare kläder för nu var det konsertdags! Robban fick biljetter till Kim Larsen av mig som halvårspresent. Mårten var jättesnäll och körde oss in till Öja, och redan på vägen in var det lika bra att ta på sig regnkläderna, man kände sig så fin så!


Konserten var inne på slottsgården och när vi kom var det redan mycket folk. Sanne Salomonsen började och det var väl inte riktigt min och Robbans favorit... Sedan tog det 50 (!) minuter att bygga om scenen innan Kim Larsen visade sig. Lite drygt tyckte vi som redan hade stått upp hela dagen och var lite trötta i både rygg och ben. Dessutom hade jag dåligt samvete för Lennie som var kvar på klubben. Men när de började spela lte i tio var det värt väntan, vi tyckte de var riktigt bra, helmysigt! Det viktigaste för mig var att Robban var nöjd och det sa han att han var, så då var jag också det.


Mamma och pappa hämtade oss, och vi gick faktiskt lite innan det var slut, mest med tanke på Lennie, och dels att där var så mycket folk så annars hade det tagit massor av tid innan vi skulle komma ut. När vi kom tillbaka till klubben var vi jättetrötta och efter en kort runda med Lennie somnade vi fort.


Klockan sex var det till att stiga upp för en ny tävlingsdag. Inte riktigt lika trött denna morgon, men pigg var man ju inte. Jag hjälpte till lite i början av dagen och tävlade först på eftermiddagen. Jag var nöjd med Lennies insats, han skötte sig helt okej, han höll sig koncentrerad och sprang på bra. Sedan fick vi som vanligt slalomfel men det vet vi att det ska hårdtränas i höst så jag brydde mig inte så mycket om det. Kul var att vi trots placeringar väldigt långt ner så fick vi pris, för klubben hade pris till alla som gick runt i klass ett, bra tycker jag!


Vi hjälpte till att ställa iordning en stund, sedan väntade min familj med maten och Robban skulle ju hem till Landskrona också, så vi körde från klubben vid fem-halv sex. Hemma hade de grillat och gjort god potatisgratäng med sallad, riktigt gott! Smakade så bra att komma hem till sådan mat, färdig att äta. Det är lyx det! Resten av kvällen var jag helt slut, och tyckte lite synd om Robban som skulle köra hem, jag vet knappt om jag hade orkat, men lite i nio fick jag sms att han var framme. Sedan somnade jag fort vid nio!


Nu ska jag snart börja jobba, känns helt okej eftersom jag bara har sex dagar kvar... Dock känner jag mig lite förkyld, blä!