idasrace

Nu är det inte många timmar kvar på min semester. Av någon anledning känns det som om detta har varit min första riktiga semester, vet inte varför. Kanske för att det mer känns som att jag "bara" har tagit ledigt (egentligen samma sak) innan, för att resa iväg, t ex till Italien, Sydafrika och när vi var i Dalarna. Eller för att denna semester var det min chef som har planerat in, jag själv har inte valt exakt när jag ville vara ledig. I vilket fall kan jag ju konstatera att det har varit en väldigt intensiv semester. Och världens bästa så klart - har ju spenderat den mesta tiden med Robban!


Sist var det onsdag och då tillät jag mig att ta en lugn förmiddag, vilket innebar att unna mig ett avsnitt Grey's Anatomy, har blivit helt besatt av den serien tack vare Elizabeth. Har nu börjat om på första serien, härligt! Vid halv tolv var det färdigvilat så då tog jag Lennie i kopplet så traskade vi ner till kära farmor för att bli bjudna på lunch. Tittade och tackade för de fina gardinerna hon har sytt till mig, ser fram emot att hänga upp dem i lägenheten! Efter en stund gick vi den korta biten bort till Viktorias föräldrar där hon, Zita och Sune befann sig. Sikken söting denna Sune! Ååh så kär han är, det lilla livet (som en av mina vänner mycket väl skulle kunna uttrycka sig). Mamma hämtade mig vid tre och så körde vi ner till en av mina bästaste Lennievakter, där han skulle stanna två nätter.


Jag vet att han har det precis hur bra som helst när han passas av andra, ändå är det lite jobbigt varje gång man ska lämna bort. Känns tomt att inte ha han med, man saknar hans glada ansikte och mjuka kramar. Men jag ska ju inte sticka under stol med att det samtidigt är skönt att kunna göra andra saker ibland, att kunna sticka iväg en hel dag och med gott samvete veta att han har det bra och att jag inte måste tänka på att jag behöver gå ut med honom snart. Det känns som om jag har lämnat iväg honom en del senaste tiden, så ska bli skönt att få rå om honom själv ett tag.


Turen fortsatte sedan till Ystad där jag hjälpte mamma att handla - bland det tråkigaste hon vet. Sedan körde hon mig till Annika där jag blev, som vanligt, varmt välkomnad. Tove kom efter en stund, vi satt och pratade en liten stund och bestämde oss för att äta på Marinan nere vid småbåtshamnen. Riktigt god mat och mysigt ställe! Satt bara och pratade och hade det mysigt. Jag trivs riktigt bra med dessa tjejer trots att vi ibland kommer på att åldern gör att jag skulle kunna vara en dotter till någon av dem! Vi fortsatte in till stan och tog en liten dricka där med, köpte lite godis med hem för att njuta av det till en läskig film med Annika och Mårten. Jag hade en mycket trevlig kväll, en riktigt bra 20års present!


Jag sov gott hos Annika och halv åtta stod Per utanför och väntade på mig. Vi hämtade upp Johanna och sedan styrde vi mot Landskrona, där Robban bjöd på mycket god frallefrukost. In i bilen och mot Liseberg! Jag hade fått Robban till att boka åkpass på internet och då fick man även något som kallades Quickpass, man fick helt enkelt en viss tid till de fem populäraste attraktionerna då man fick gå före i kön. Detta tyckte vi var himla bra! Vi missade den första men sen hade vi stenkoll på de övriga. Vi hade verkligen jätteroligt! Åkte hejvilt från halv ett till tio! Robban, den underbare, hade gjort rulle-kycklingmackor som vi åt till lunch, mm! Jag som då brukar banga de allra läskigaste karusellerna blev denna gång övertalad till att åka det mesta och jag fick vackert erkänna att det var ju rätt roligt... Så vi kunde åka en gång till! När vi åkte flumride fick Robban sitta längst fram och att säga att han blev dyngsur var verkligen ingen underdrift. Han ville inte ens åka den fler gånger!, så då fick jag övertala Per att sitta framme istället, hihi!


När vi väl skulle ta oss mot utgången började det regna, vi hade ju tur som hade haft uppehåll hela dagen, men det var ju inte det lilla regnet som kom. Det formligen störtade ner. Robban körde den första biten medan vi sov. Efter en timme bytte jag av honom och det var inget roligt alls att köra. Det forsade ner att jag ibland fick köra så sakta som i 60..och då är jag ju inte den som brukar vara sådär jättenoga med hastigheterna.. Var inte uppe i 100 en enda gång, trots det var motorväg. Jag körde till Landskrona där vi snabbt packade om oss i bilarna och jag och Per tog den röda bilen med Per bakom ratten och Robban fick köra via Ystad och lämna Johanna. Klockan tre var vi hemma, väldigt trötta!


Jag och Robban var ju lediga, skönt att få sova! Per och Johanna däremot, de började ju jobba klockan sju.. Vid tiotiden väcktes vi av att min mobil ringde, dolt nummer. Iiih i magen, det måste vara Ica i Kalmar! Jodå, det var det, hon var jättetrevlig som ringde och nästa måndag kl 14 ska jag dit och prata med henne. Lite nervöst, men samtidigt kul förstås!


Denna dag hade vi inte mycket tempo i kroppen, men vi fick köra och handla lite och göra lite bankärende och sedan unnade jag mig ännu ett avsnitt Grey's. Klockan tre samlades vi på klubben för att göra iordning inför helgens tävlingar. Det är alltid en del jobb, men nu börjar vi kännas ganska vana som tävlingsarrangörer och jag tycker det går ganska fort och lätt. På kvällen hade vi en mycket trevlig husvagnsförtältskväll! Vi satt hos Annika och Mårten, åt pizza och blev bjudna på både vin och annat gott!


När klockan ringde fyra timmar efter läggdags gungade fortfarande min värld lite, haha! Men det var bara att gå ut en runda med Lennie och efter bara en liten stund kändes det betydligt bättre. Dagen som banansvarig flöt på bra och jag tyckte vi skötte oss helt okej. Framåt kvällen kröp vi in i ladan där vi sov, alltså ett inrett rum med två sängar, och det tog inte en halv minut förrän jag somnade med Robban som huvudkudde. Sedan var det bara att ta en skön dusch och på med lite finare kläder för nu var det konsertdags! Robban fick biljetter till Kim Larsen av mig som halvårspresent. Mårten var jättesnäll och körde oss in till Öja, och redan på vägen in var det lika bra att ta på sig regnkläderna, man kände sig så fin så!


Konserten var inne på slottsgården och när vi kom var det redan mycket folk. Sanne Salomonsen började och det var väl inte riktigt min och Robbans favorit... Sedan tog det 50 (!) minuter att bygga om scenen innan Kim Larsen visade sig. Lite drygt tyckte vi som redan hade stått upp hela dagen och var lite trötta i både rygg och ben. Dessutom hade jag dåligt samvete för Lennie som var kvar på klubben. Men när de började spela lte i tio var det värt väntan, vi tyckte de var riktigt bra, helmysigt! Det viktigaste för mig var att Robban var nöjd och det sa han att han var, så då var jag också det.


Mamma och pappa hämtade oss, och vi gick faktiskt lite innan det var slut, mest med tanke på Lennie, och dels att där var så mycket folk så annars hade det tagit massor av tid innan vi skulle komma ut. När vi kom tillbaka till klubben var vi jättetrötta och efter en kort runda med Lennie somnade vi fort.


Klockan sex var det till att stiga upp för en ny tävlingsdag. Inte riktigt lika trött denna morgon, men pigg var man ju inte. Jag hjälpte till lite i början av dagen och tävlade först på eftermiddagen. Jag var nöjd med Lennies insats, han skötte sig helt okej, han höll sig koncentrerad och sprang på bra. Sedan fick vi som vanligt slalomfel men det vet vi att det ska hårdtränas i höst så jag brydde mig inte så mycket om det. Kul var att vi trots placeringar väldigt långt ner så fick vi pris, för klubben hade pris till alla som gick runt i klass ett, bra tycker jag!


Vi hjälpte till att ställa iordning en stund, sedan väntade min familj med maten och Robban skulle ju hem till Landskrona också, så vi körde från klubben vid fem-halv sex. Hemma hade de grillat och gjort god potatisgratäng med sallad, riktigt gott! Smakade så bra att komma hem till sådan mat, färdig att äta. Det är lyx det! Resten av kvällen var jag helt slut, och tyckte lite synd om Robban som skulle köra hem, jag vet knappt om jag hade orkat, men lite i nio fick jag sms att han var framme. Sedan somnade jag fort vid nio!


Nu ska jag snart börja jobba, känns helt okej eftersom jag bara har sex dagar kvar... Dock känner jag mig lite förkyld, blä!

I onsdags kom vi hem i alldeles lagom tid för att bli bjudna på mammas goda broccolisoppa med hemmagjorda biffar. Det smakade bra i våra hungriga magar, dessutom fick vi ta med biffarna till dagen efter. En kort stund hemma, sen körde vi ner till kära farmor för att välja ut gardintyg. Hon ska sy gardiner till mina två fönster, och vi hade ju kommit ihåg att mäta..bredden ja, men längden.. ops! Det får bli nästa gång i Kalmar helt enkelt.


Sedan körde vi till Ystad till en av mina underbara Lenniepassare, Johanna. Hon tog gladeligen emot honom och sedan fortsatte vi vår färd mot Malmö. Nu började orken tryta hos oss båda, men vi gjorde vårt bästa för att hålla humöret uppe. In i Limhamn, uppför trappor och provsitta en bildnsygg men hård bäddsoffa. Efter några minuters betänketid tackade vi nej och körde nu äntligen mot Landskrona. Hann inte mycket mer in i lägenheten förrän nästa projekt, försöka sälja Robbans motorcykel - vilket lyckades! Jätteskönt, tycker han. Sen var vi helt enkelt tvungna att köra och köpa lite frukost och matsäck, och inom en sväng till Robbans pappa. Den kvällen somnade vi fort och lätt!


Vi hade klockan på ringning, för nu var det dags för nästa äventyr; kanotpaddling! Packade vår goda matsäck med juice, frukt, risifrutti, mammas havrebullar och mammas biffar, mm!, och begav oss ut till Röstånga för att hämta upp Robbans syster med familj. Hoppsan, så mycket packning det behövdes för en natt i skogen... Satte Robbans bil vid vårt mål Forsamöllan och körde sedan till startpunkten, Stockamöllan. Jag som då inte riktigt är van vid dessa trakter blev lite betänksam när kanotpersonalen sa att det var en sträcka på fyra mil vi skulle paddla, med 13 timmar som beräknad tid.

Glada i hågen och med packning nertryckt i stora, blåa sopsäckar satte vi oss i kanoten, föga anandes vad som väntades av våra armmuskler... Det var i en alldels underbar natur vi paddlade, riktigt grönskande och fint kring denna Rönne å. Tyvärr har sommarens varma temperaturer gjort att vattnet i ån hade sjunkit långt under vanlig nivå, upp till en halv meter på vissa ställen! Det kunde man se på naturen i åkanten, på stenar och trädrötter. Den låga vattennivån medförde att vi på många ställen körde fast bland stenar eller i grund, så vi fick gå av kanoten och putta/dra fram den istället. Eller ja, vi och vi, eftersom jag satt fram var det mest Robban som skötte detta. Vi gav oss iväg vid halv tolv och runt sextiden var vi framme vid den lägerplats där vi tänkte stanna för natten.

Tälten kom raskt upp och sedan ratades vår medköpta engångsgrill för någor betydligt mysigare, riktig lägereld! Robban och Simon gick och letade efter ved, Kim hade med sig både tändgas, kniv och en ihopfällbar såg som inte blev större än en kniv. Himla praktiskt och faktiskt välfungerande. Man var rätt så stel och trött i rumpan efter sex timmars stillasittande på hård kanotsists så en filt under hjälpte mycket. Jag täljde grillspett till korv, och fyllde näsan med den underbara lägereldslukten. Riktigt härligt! Än en gång lyckades Robban förvåna mig med hur mycket han orkar äta, jag var proppmätt efter 2,5 korv medan han kunde sluka fyra... Vi var mycket trötta och kvällen slutade tidigt.

Nästa morgon vaknade vi när Simon var uppe och kollade till elden, gullungen. Vi lyckades faktiskt sova till sju, halv åtta tror jag, ganska bra för att vara i tält. Snabb frukost och sedan i med kanoterna i ån. Vi var trötta, mycket trötta, redan innan vi hade börjat på dagens strapats. Det var bara att bita ihop, även om jag råkade vara lite negativ mot Robban så försökte jag tänka att vi snart var framme. Varje paddeltag kändes som en kamp, som att det var snart, snart slut och när man då visste att det var minst lika länge som dagen innan var det svårt att vara positiv. Men vid ettiden såg vi äntligen målet och var mycket glada över att vara framme. Regnmolnen hängde tungt över oss så vi skyndade att dra upp kanoterna och in med packningen i bilen, och lyckades precis innan de första dropparna föll. Sedan störtade det ner när vi körde tillbaka till starten, där vi hade den andra bilen. Vi var väldigt, väldigt glada över vår tur med vädret och inte ett dugg avundsjuka på de som nu precis börjat på sin tur...

Trots värken i armarna var jag glad att jag följde med. Det var riktigt roligt att paddla, den första biten i alla fall. Men naturen runt omkring var riktigt fin och härlig att se, och det var kul att göra något inte helt vardagligt på semestern. Förresten, kan ni gissa vem som var den enda som druttade i och blev genomblöt? Japp, det var jag.

Även om trötteheten kändes i hela kroppen hade vi en del på vår att-göra-lista för resten av dagen. Tillbaka till Landskrona, handla snabblunch - färdiggrillade revben och färdig potatisgratäng, in i en väldigt skön och välbehövlig dusch, packa om väskorna och ut igen. Jag hade på onsdagskvällen hittat en soffa i Helsingborg på blocket som jag ville kolla på, men när jag gick in igen hittade jag en som jag tyckte verkade bättre, denna befann sig i Eslöv. Jag ringde en kvart efter den var inlagd och vi var välkomna på kvällen. Ner till bilen och mot Malmö för att på Robbans jobb låna stort släp, sedan upp igen till Eslöv, bestämma oss för soffan hos en supertrevlig familj och sedan till Ystad för att hämta en glad Lennie. Precis som jag var övertygad om hade han haft det hur bra som helst hos Johanna - hade till och med fått ligga i soffan! När vi kom hem blev det snabbt och gott tacos i mamma och Annas trevliga sällskap, sedan stupade vi i säng.


Det var tänkt en liten sovmorgon, men pappa ringde och frågade om Robban ville köra tröska och en kvart senare var han ute ur huset. Jag hann prata en mysig stund med mamma, har varit lite lite av den varan på sistone, jag flyger och far som jag vet inte vad. Men hon behövde bege sig till Grönhult så jag åt frukost i lugn och ro och sedan gick jag ut och städade häststallet. Jag kan säga att jag kände ju mig inte sådär jättefräsch i armarna när jag var färdig med att sopa tak, väggar och golv... Men det var väldigt skönt att få det gjort!

Robban kom tillbaka precis när jag var färdig så då bestämde vi oss för att lasta släpet, skrivbord, säng, stol, puffar, lampa och resterande flyttlådor var efter en liten stund välpaketerade i släpet, ordentligt förankrat av Robban. Jag fixade lite mat och efter en snabb dusch var det nu dags att sätta sig i bilen igen. Denna gång körde vi upp till Landskrona igen för att fira Robbans mamma på kvällen, inom på center syd för att mindre än två timmar innan kalaset köpa presenter. Ja, lite skillnad på framförhållning - jag har ju fått en del pikar för de där julservetterna jag köpte för en månad sen...

Vi hade en trevlig kväll med Robbans familj, kunde sitta ute, jätteskönt. Lennie som var bunden en liten bit bort från bordet skötte sig fint, sa ingenting när en liten heltokig, skällandes hund släpades förbi. Som vanligt blev vi bjudna på riktigt god mat och Simon var klistrad hos mig. Inte får jag välja var jag ska sitta, och det är på håret att jag får sitta bredvid Robban. Jag vet inte hur många gånger jag blev tvingad att leka sten, sax, påse - varför lärde jag honom det? Han är en riktigt go unge, Simon.

Lagom sömn till halvniotiden, lite mornande, sedan hade vi besämt oss för att ge oss iväg ganska på direkten, stannade till vid en butik och köpte vars en bauguette till frukost på vägen och halv tio var vi på väg mot Kalmar med släp påkopplat. Denna bilfärd upp var återigen väldigt lång, jag vill ju vara framme DIREKT! Ett samtal med moster Barbro om deras ofrivilliga besök på djursjukhus fick mig att tänka på Åke. Saknaden går inte att beskriva och tårarna kom i strid ström nedför mina kinder. Han kommer alltid att finnas med mig och det gör så fruktansvärt ont att han inte är med mig längre!


Vi kostade på oss ett litet stopp på Ica för att handla och hämta ut bredband. Äntligen framme i den fina lägenheten och vi bestämde oss för att bära upp grejerna direkt. På en halvtimme ungefär hade vi tömt hela släpet. Efter lite snabblunch med ägg och bacon tog vi tag i sakerna för att få allt på plats. Robban hade tagit med sig tre verktygsväskor så han fick den självklara uppgiften att skruva allt på plats medan jag packade upp lådor. Jag blev ganska snabbt stressad, hade inte en chans att få plats med mina kläder! Och så påminner Robban att sedan kommer han och vill gärna få plats med sitt.. Hur ska detta gå? Suck. Vi kom fram till att vi nog får ha en tvåa i alla fall så jag kan ha ett rum till mina kläder, haha!

Robban ordnade också med mitt bredband, fick ringa supporten för att få rätt med det, och till slut hittade vi bredbandsuttaget - uppe i ena hörnan av hallen, så nu har vi en sladd därifrån längs en vägg och förbi toadörren, så vi får bocka oss för den varje gång vi ska ut och in ur toa - något jobbigt! Men när de har tapetserat här så ska Robban sätta dit en liten hylla och fixa/snygga till med sladden. Jag är mycket tacksam och väldigt glad för allt han hjälper och gör för mig!


Vi tyckte båda att Lennie hade skött sig mycket bra och att han var väl värd en långpromenad så vi tog på oss skorna och gick drygt en timme, stannade till och handlade mat inför kvällen. Sedan blev jag bjuden på ris och kassler i chilisås, mycket gott! Jag är fruktansvärt bortskämd! Det är bland det bästa som finns, att bli bjuden på mat. Det var så gott att vi åt så vi storknade båda två. Tittade lite på en film, sedan sov vi gott.


Idag tog vi det lite lugnt på morgonen, gick en liten sväng med Lennie, sedan var det dags för den sedvnliga shoppingrundan. Denna gång började vi i en secondhandaffär som vi hittade på promenaden igår, min syster är ju mycket förtjust i dessa och jag har väl inte riktigt hittat dit än men denna var jättefin! Många, fina fräscha saker, billiga priser och rätt gott om folk. Robban skrattade gott när han hittade en hel servis av de tallrikar jag köpta på Ikea förra veckan.. Grr! Ganska så retligt, men men!


Turen fortsatte via Bauhaus till Ikea, igen. Det hade ju hamnat en del saker till på inköpslistan. Vi började redan bli hungriga så vi åt vars en bit kyckling i restaurangen så vi skulle orkar hela rundan. Trots mat i magen tyckte Robban att nu har vi ju sett detta några gånger, så jag försökte - utan att lyckas så bra - att skynda mig, men fick ändå med mig några nödvändigheter som sängskydd, tvättkorg några köksredskap och matlådor. Nu får jag se när jag vågar mig på att vilja åka dit igen. Imorgon kanske?


Jag hade ju hunnit titta en stund på blocket och hittat billiga möbler igen, så jag ringde på väg från Ikea och efter en liten stund hittade vi rätt, uppför några trappor och ja, tack till byrå och bokhylla! Båda är från Ikea, byrån har nypris 600 och bokyllan 400 och jag fick båda för 160 :-, ganska nöjd! Tillbaka till Oxhagen för att hämta släpet och lasta ner möblerna, som gick bättre än väntat att få ner för trapporna. Mitt emot huset vi köpte dem låg kårhuset och studentpuben, bra att veta!


På gatan nedanför låg några trafikskolor så vi passade på att gå in och fråga lite om den utbildning Robban vill gå för sitt C-körkort. Verkade sådär, vi får väl se hur det löser sig, på nåt sätt ska det gå. Vi bestämde oss för att försöka hitta den panduroåterförsäljaren jag hittat via nätet, där var inte mycket, men det blev en mysig runda tillbaka genom stan. Känns som om Kalmar har ett bra och lagom utbud av affärer, gillar bara stan mer och mer hela tiden.


Sedan tyckte vi det var dags att köra tillbaka till Lennie, så upp och in med de nyinköpta möblerna. De passar utmärkt! Robban har även kämpat med att få sängbenen på plats, och nu känns det ännu bättre än innan. Trivs riktigt bra i lägenheten, är så glad över vilken tur jag har haft med att hitta passande möbler. Tänk bara när tapeterna och gardinerna också är på plats, då ska lite ramar, tavlor och hyllor skruvas upp, sedan kan det ju inte bli mycket bättre! Nu håller jag tummarna för att de ska ringa från Ica maxi och så har jag en kartong med kläder kvar att få plats med nånstans...


Jag trivs!

Måndag 2 augusti

Resan har precis startat och man undrar redan var den ska sluta? Min kära mor har under dessa dagar myntat ett uttryck, Idaflyt. Sedan långt innan hade vi Annatur, men nu finns alltså även Idaflyt vilket känns väldigt bra. Den här Ida, hon tycker ju väldigt mycket om att packa och fick nästan, men bara nästan, sitt lystmäte mättat när grejerna trycktes ner i tretton flyttlådor. Tretton! Allt från böcker och kläder till skålar och scrappingsaker skulle självklart med. Första turen var tänkt utan släp så jag fick vackert rangordna och välja ut fem stackars lådor som kunde få följa med, plus en bigbautastor resväska. Dessa grejer, plus tysk, nyinköpt alkohol och diverse småsaker pressades in i Robbans 940 den småregniga söndagskvällen. Efter en god natts sömn styrdes äntligen bilen mot Kalmar, med upphämtande av Lennart i Sölvesborg hos syster Anna. Den var knappt, men han fick plats. Denna resa upp till den efterlängtade staden var mycket lång för fröken Ida. Jag sneglade på klockan titt som tätt och gjorde mig själv knasig så jag försökte läsa lite i min bok istället, vilket hjälpte lite.

Väl framme i Kalmar letade vi oss fram till larmtorget 3 och in till Kalmarhems bobutik. Köplapp och väntan på min tur. Inhämtade fyra nycklar och fyra passerbrickor och snabbt ut i bilen. Nu var jag spänd, vilket hus skulle det vara? På vår tripp i maj hade jag ju spanat in vårt område ordentligt och från internet hade jag sett bild på huset, men hade ändå inte exakt koll. Vi körde en vända, sen orkade jag inte vänta längre så Robban stack ut huvudet och frågade var Daléngatan 14 var, och ja, det var ju precis det huset vi stod vid. Ut med hunden, kylväskan i handen (Robban=man=hungrig) och nycklarna i högsta hugg. Uppför de tre trapporna, nej vänta, det var ju bara två, för första våningen låg direkt på entréplan.

Ytterdörren är riktigt repig, och vi hittar ingen I Gerhardsson, fram med papprena och lägenhetsnummer, det står A Olsson på dörren, äsch vi provar, jodå nyckeln fungerar fint i låset. Det första vi möter är unken lukt, sönderslagna garderobsdörrar, gräsliga väggar och en alldeles underbar lägenhet! Jag föll direkt.  Jag som hade varit lite, rätt så, spänd på hur mitt boende skulle se ut, rädd för att det skulle vara som systers Falkvikslägenhet ser hur ljuset faller in genom fönsterna, den riktigt fräscha toaletten och köket som mer än väl fyller sin funktion.  Direkt börjar det klia i fingrarna och tankarna gro på hur jag skulle vilja och kunna göra detta till min egna, första hemtrevliga lya.

-Jag vill måla om, är det första jag säger jag till Robban. Sedan tar jag telefonen och ringer Kalmarhems kundservice. Tjejen jag får prata med är supertrevlig och tycker precis som jag att så ska det ju inte vara och letar fram i sina papper att förra hyresgästen är betalningsskyldig för skadorna. Det känns genast mycket bättre och hon säger även att bovärden Sölve ska ringa mig de närmsta dagarna.

Nu kallade våra magar, så in med mammas paj i ugnen (tack mamma!) och under tiden den värmdes tömde vi bilen på saker, skönt att få upp det i lägenheten. Maten intogs på ett plastkock sittandes på golvet, precis som det sig bör i flyttider. Efter en liten stunds matsmältning och en del uppackning var det dags för första IKEArundan. Som vi alla vet är ju inte detta männens favoritställe men med korv som utlovad belöning sa Robban att jag fick gå hur länge jag ville, och det tog jag vara på! En liten lista var ju självklart med, på det nödvändigaste, men allt, och då säger jag allt, skulle ju ändå synas ordentligt. Det gäller ju att passa på, eller hur?! Dock närmade vi oss snabbt stängningsdags och därmed fick uppmärksamheten på mattorna, krukorna och ljusen stryka på foten.

Men för den sakens skull fick jag ändå med mig tallrikar, diskställ, besticklåda, papperskorg, toaborste och lampor (Robbans förtjänst).  Självklart landade både servetter (ljusblå, ny färg) och värmeljus också i vagnen.

Hem om för att titta till Lennart och sätta upp lampor innan det blev skymning. Jag kan ju säga att jag snabbt reflekterade över att lampor hade varit bra men sen hade jag nog låtit det gå ett par dagar innan jag hade gjort så mycket mer åt saken… Men Robban, min käre elektriker, ställde sig på en flyttlåda och monterade mina två taklampor. Under den tiden hann jag packa upp resten av kassen och pilla bort alla irriterande streckkodslappar.

Nu var det dags för nästa höjdpunkt: Ica maxi! Vi var ju helt enkelt tvungna att åka inom till min förhoppningsvis blivande arbetsplats för att inhandla frukost. Butiken gjorde ett helt okej intryck, man får ju vänja sig vid att allt är bra mycket större än Ica i Hammenhög… Efter den lilla turen gav Robban mig det nya smeknamnet ”Fröken fynd”. Jag har inte bestämt mig för om det är smickrande eller ej…

Ena vägen ut eller in från lägenheten var vi ju tvungna att kolla in tvättstugan och måste ju säga att vi blev ganska imponerade båda två. På väggen satt en apparat där man bara tryckte upp sin passerbricka så visades lediga tider, och hade man inte sin bokade tid nu så kom man inte in i tvättstugan. Allting väldigt digitalt och rätt så fräckt!

Kvarterets miljöhus ligger precis utanför min entrédörr där allting sorteras väldigt noga, jag måste säga att även detta kändes fint och fräscht. Vi har redan hunnit vara där ett par gånger, lika bra att kasta när man går förbi titt som tätt istället för att samla på sig uppe i lägenheten. Nåja, vi får väl se hur länge det håller i sig…

Tisdag 3 augusti

Första natten i lägenheten var sådär, kan ju bara hoppas att följande blir bättre. Vi steg upp tidigt, för att vara semester, och gick ut en runda med Lennart. Vi hade inte gått många meter förrän jag ser en tjej jag känner igen – från agilityn såklart. Hälsar och frågar vad hon gjorde här, vi träffades på ett läger i Stockholm för några år sedan och då var hon göteborgare. Det visade sig att hon numera är Kalmarbo i huset tvärs över gatan. Vips hade vi bytt nummer och nu hoppas jag att jag har en träningskompis. J Vägen till brukshundklubben var alldeles lagom uppvärmning på en kvart ungefär och dessutom riktigt fin med träd och hagar längs kanterna. Dessvärre var det som Cheryl hade sagt, alla hinder var bakom lås, så det var bara att vända hemåt igen och fixa frukost åt en återigen hungrig Robban.

Efter mackor på golvet bestämde vi oss för att ägna dagen åt diverse saker, men vi ville gärna se om vi kunde få tag i några möbler. Medan jag var i duschen ringde bovärden så Robban fick ta snacket. Garderobernas trasiga dörrar ska självklart bytas ut, det läckande handfatet ska tittas på och lyckligtvis skulle jag få välja tapeter till hela lägenheten! Riktigt glad blev jag så vi satte fart direkt till hagbloms färg och förvånades än en gång över hur lätt vi hittar allt i Kalmar. Vi fick titta i två böcker och efter inte så speciellt lång betänketid hjälptes vi åt att bestämma en varm blå färg.

Helnöjda, jag för tapeten och Robban för gratiskaffe, fortsatte vi in till bobutiken, jag ville gärna ha kopia på besiktningsprotokollet eftersom det ser ut som det gör i lägenheten. Därifrån tog vi oss den korta vägen till biblioteket, fixade lånekort och fick 35 minuter vid internet. Dessa minuter spenderades väl på blocket för att leta möbler. Min hjälpsamma mamma hade redan hunnit maila en hel del länkar och jag skrev själv upp några telefonnummer till fina möbler. På hemvägen tog vi oss en tur inom ishallen, för att luska ut om de hade något för avdankade gamla (!) hockeyspelare, men vi får återkomma nästa vecka.

När vi körde hemåt så ringde jag på en annons med bord och fyra stolar i Kalmar, som visade sig finnas i Oxhagen. Annonsen var inlagd 11.39 och jag ringde killen 13.43, en halvtimme senare var jag med köksbord i ljust trä och stolar med sittdyna. Ytterligare en kvart senare hade jag och Robban burit det nerför deras tre trappor och uppför våra tre och så hade vi någonstans att inta lunchen, riktigt härligt!

Fem minuters matsmältning sedan bar det iväg för veckans andra runda på IKEA, en mycket glad Ida och en i alla fall inte klagandes Robban körde samma runda med vagnen, dock med snabbare tempo. Däremot blev inte kvittot kortare… idag bar vi hem duschstång, skärbräda, knivar, en efterlängtad sax, fler tallrikar, kökstång med tillbehör men faktiskt varken ljus eller servetter.

Den lilla runda gjorde mig glad och Robban matt. Hem om för att lämna grejer och hämta Lennart, och då var det ju tvunget att testa duschstången (Robban) så då var det ju även tvunget att packa upp det övrigt inköpta (Ida). Sedan bestämde vi oss för en tur till Öland. Tidigare på dagen ringde jag på en fin, blå bäddsoffa som tyvärr var såld så nu ringde jag på en annan och tid bestämdes till imorgon kväll. Hoppas på denna, tycker det är skönt när det är ordnat och en soffa är ju riktigt härligt att ha. Jag vill gärna ha bäddsoffa så eventuella gäster kan sova hos mig utan större ansträngning.

Öland hade inte mycket att erbjuda oss, två trötta shoppingmänniskor, så efter en liten bilfärd med en skymt av Stora Alvaret vände vi tillbaka till Kalmar och Ica Maxi för att unna oss lite gott till filmen vi hyrde tidigare. Filmen fungerade inte i min dator men godiset fungerade desto bättre i min mage. J

Jag roar mig själv när jag sitter och skriver, men inte lika kul för Robban att titta på, så nu blev det en kort kvällsrunda med Lennart så Robban kunde gå in – tro det eller ej – på coop och köpa en tidning. Så nu sitter vi vid vårt nyinköpta, fina bord, jag skrivandes och önskande att jag internet kunde fungera så jag kunde lägga ut texten till nyfikna ögon medan Robban läser Illustrerad vetenskap och avbryter mig för at berätta korta anekdoter från tidningen och Lennart, ja, han ligger utsträckt bredvid sin bädd och verkar trivas rätt bra i Kalmar han också.

Onsdag 4 augusti

Just i detta ögonblick kör vi förbi skylten med Skåne län, på väg hem mot örum. Denna natt fick vi lite mer och bättre skönhetssömn men tyckte ändå att åtta var en lagom tid att gå upp. Frukost ordnad, bilen packad och sedan begav vi oss ut en runda med Lennart. Ju mer vi ser av staden, ju mer tycker vi om den. Oxhagen är ju egentligen ett höghusområde men det som jag gillar är att husen inte är exakt likadana. Ni vet, i en del städer man kör förbi med sådana områden undrar man hur de boende hittar rätt bland de identiska byggnaderna. Men i Oxhagen är bara ett par tre-fyra hus lika, sedan är det tre-fyra andra sorters hus. Till min förtjusning bor jag i ett vitt hus och dessutom i det med blåa balkonger. När vi går ut med Lennart behöver vi bara gå en halv gata, sedan är vi i naturen med grönskande ängar och fina kullar. Helt underbart!

Precis när Robban svängde ut på motorvägen drog jag efter andan, hyrfilmen! Ja, det var bara att vända och hitta in till biblioteket igen. Vi var rörande överens om att det var tur vi kom på det då och inte tre-fyra timmar senare… Däremot så tog det lite längre tid innan jag kom på att jag hade glömt kamerasladden. Men i min nya fina dator finns där ett uttag där man kan stoppa in minneskorten direkt så nu ligger de senaste dagarnas bilder fint sorterade i mappar.