idasrace

Måndag 2 augusti

Resan har precis startat och man undrar redan var den ska sluta? Min kära mor har under dessa dagar myntat ett uttryck, Idaflyt. Sedan långt innan hade vi Annatur, men nu finns alltså även Idaflyt vilket känns väldigt bra. Den här Ida, hon tycker ju väldigt mycket om att packa och fick nästan, men bara nästan, sitt lystmäte mättat när grejerna trycktes ner i tretton flyttlådor. Tretton! Allt från böcker och kläder till skålar och scrappingsaker skulle självklart med. Första turen var tänkt utan släp så jag fick vackert rangordna och välja ut fem stackars lådor som kunde få följa med, plus en bigbautastor resväska. Dessa grejer, plus tysk, nyinköpt alkohol och diverse småsaker pressades in i Robbans 940 den småregniga söndagskvällen. Efter en god natts sömn styrdes äntligen bilen mot Kalmar, med upphämtande av Lennart i Sölvesborg hos syster Anna. Den var knappt, men han fick plats. Denna resa upp till den efterlängtade staden var mycket lång för fröken Ida. Jag sneglade på klockan titt som tätt och gjorde mig själv knasig så jag försökte läsa lite i min bok istället, vilket hjälpte lite.

Väl framme i Kalmar letade vi oss fram till larmtorget 3 och in till Kalmarhems bobutik. Köplapp och väntan på min tur. Inhämtade fyra nycklar och fyra passerbrickor och snabbt ut i bilen. Nu var jag spänd, vilket hus skulle det vara? På vår tripp i maj hade jag ju spanat in vårt område ordentligt och från internet hade jag sett bild på huset, men hade ändå inte exakt koll. Vi körde en vända, sen orkade jag inte vänta längre så Robban stack ut huvudet och frågade var Daléngatan 14 var, och ja, det var ju precis det huset vi stod vid. Ut med hunden, kylväskan i handen (Robban=man=hungrig) och nycklarna i högsta hugg. Uppför de tre trapporna, nej vänta, det var ju bara två, för första våningen låg direkt på entréplan.

Ytterdörren är riktigt repig, och vi hittar ingen I Gerhardsson, fram med papprena och lägenhetsnummer, det står A Olsson på dörren, äsch vi provar, jodå nyckeln fungerar fint i låset. Det första vi möter är unken lukt, sönderslagna garderobsdörrar, gräsliga väggar och en alldeles underbar lägenhet! Jag föll direkt.  Jag som hade varit lite, rätt så, spänd på hur mitt boende skulle se ut, rädd för att det skulle vara som systers Falkvikslägenhet ser hur ljuset faller in genom fönsterna, den riktigt fräscha toaletten och köket som mer än väl fyller sin funktion.  Direkt börjar det klia i fingrarna och tankarna gro på hur jag skulle vilja och kunna göra detta till min egna, första hemtrevliga lya.

-Jag vill måla om, är det första jag säger jag till Robban. Sedan tar jag telefonen och ringer Kalmarhems kundservice. Tjejen jag får prata med är supertrevlig och tycker precis som jag att så ska det ju inte vara och letar fram i sina papper att förra hyresgästen är betalningsskyldig för skadorna. Det känns genast mycket bättre och hon säger även att bovärden Sölve ska ringa mig de närmsta dagarna.

Nu kallade våra magar, så in med mammas paj i ugnen (tack mamma!) och under tiden den värmdes tömde vi bilen på saker, skönt att få upp det i lägenheten. Maten intogs på ett plastkock sittandes på golvet, precis som det sig bör i flyttider. Efter en liten stunds matsmältning och en del uppackning var det dags för första IKEArundan. Som vi alla vet är ju inte detta männens favoritställe men med korv som utlovad belöning sa Robban att jag fick gå hur länge jag ville, och det tog jag vara på! En liten lista var ju självklart med, på det nödvändigaste, men allt, och då säger jag allt, skulle ju ändå synas ordentligt. Det gäller ju att passa på, eller hur?! Dock närmade vi oss snabbt stängningsdags och därmed fick uppmärksamheten på mattorna, krukorna och ljusen stryka på foten.

Men för den sakens skull fick jag ändå med mig tallrikar, diskställ, besticklåda, papperskorg, toaborste och lampor (Robbans förtjänst).  Självklart landade både servetter (ljusblå, ny färg) och värmeljus också i vagnen.

Hem om för att titta till Lennart och sätta upp lampor innan det blev skymning. Jag kan ju säga att jag snabbt reflekterade över att lampor hade varit bra men sen hade jag nog låtit det gå ett par dagar innan jag hade gjort så mycket mer åt saken… Men Robban, min käre elektriker, ställde sig på en flyttlåda och monterade mina två taklampor. Under den tiden hann jag packa upp resten av kassen och pilla bort alla irriterande streckkodslappar.

Nu var det dags för nästa höjdpunkt: Ica maxi! Vi var ju helt enkelt tvungna att åka inom till min förhoppningsvis blivande arbetsplats för att inhandla frukost. Butiken gjorde ett helt okej intryck, man får ju vänja sig vid att allt är bra mycket större än Ica i Hammenhög… Efter den lilla turen gav Robban mig det nya smeknamnet ”Fröken fynd”. Jag har inte bestämt mig för om det är smickrande eller ej…

Ena vägen ut eller in från lägenheten var vi ju tvungna att kolla in tvättstugan och måste ju säga att vi blev ganska imponerade båda två. På väggen satt en apparat där man bara tryckte upp sin passerbricka så visades lediga tider, och hade man inte sin bokade tid nu så kom man inte in i tvättstugan. Allting väldigt digitalt och rätt så fräckt!

Kvarterets miljöhus ligger precis utanför min entrédörr där allting sorteras väldigt noga, jag måste säga att även detta kändes fint och fräscht. Vi har redan hunnit vara där ett par gånger, lika bra att kasta när man går förbi titt som tätt istället för att samla på sig uppe i lägenheten. Nåja, vi får väl se hur länge det håller i sig…

Tisdag 3 augusti

Första natten i lägenheten var sådär, kan ju bara hoppas att följande blir bättre. Vi steg upp tidigt, för att vara semester, och gick ut en runda med Lennart. Vi hade inte gått många meter förrän jag ser en tjej jag känner igen – från agilityn såklart. Hälsar och frågar vad hon gjorde här, vi träffades på ett läger i Stockholm för några år sedan och då var hon göteborgare. Det visade sig att hon numera är Kalmarbo i huset tvärs över gatan. Vips hade vi bytt nummer och nu hoppas jag att jag har en träningskompis. J Vägen till brukshundklubben var alldeles lagom uppvärmning på en kvart ungefär och dessutom riktigt fin med träd och hagar längs kanterna. Dessvärre var det som Cheryl hade sagt, alla hinder var bakom lås, så det var bara att vända hemåt igen och fixa frukost åt en återigen hungrig Robban.

Efter mackor på golvet bestämde vi oss för att ägna dagen åt diverse saker, men vi ville gärna se om vi kunde få tag i några möbler. Medan jag var i duschen ringde bovärden så Robban fick ta snacket. Garderobernas trasiga dörrar ska självklart bytas ut, det läckande handfatet ska tittas på och lyckligtvis skulle jag få välja tapeter till hela lägenheten! Riktigt glad blev jag så vi satte fart direkt till hagbloms färg och förvånades än en gång över hur lätt vi hittar allt i Kalmar. Vi fick titta i två böcker och efter inte så speciellt lång betänketid hjälptes vi åt att bestämma en varm blå färg.

Helnöjda, jag för tapeten och Robban för gratiskaffe, fortsatte vi in till bobutiken, jag ville gärna ha kopia på besiktningsprotokollet eftersom det ser ut som det gör i lägenheten. Därifrån tog vi oss den korta vägen till biblioteket, fixade lånekort och fick 35 minuter vid internet. Dessa minuter spenderades väl på blocket för att leta möbler. Min hjälpsamma mamma hade redan hunnit maila en hel del länkar och jag skrev själv upp några telefonnummer till fina möbler. På hemvägen tog vi oss en tur inom ishallen, för att luska ut om de hade något för avdankade gamla (!) hockeyspelare, men vi får återkomma nästa vecka.

När vi körde hemåt så ringde jag på en annons med bord och fyra stolar i Kalmar, som visade sig finnas i Oxhagen. Annonsen var inlagd 11.39 och jag ringde killen 13.43, en halvtimme senare var jag med köksbord i ljust trä och stolar med sittdyna. Ytterligare en kvart senare hade jag och Robban burit det nerför deras tre trappor och uppför våra tre och så hade vi någonstans att inta lunchen, riktigt härligt!

Fem minuters matsmältning sedan bar det iväg för veckans andra runda på IKEA, en mycket glad Ida och en i alla fall inte klagandes Robban körde samma runda med vagnen, dock med snabbare tempo. Däremot blev inte kvittot kortare… idag bar vi hem duschstång, skärbräda, knivar, en efterlängtad sax, fler tallrikar, kökstång med tillbehör men faktiskt varken ljus eller servetter.

Den lilla runda gjorde mig glad och Robban matt. Hem om för att lämna grejer och hämta Lennart, och då var det ju tvunget att testa duschstången (Robban) så då var det ju även tvunget att packa upp det övrigt inköpta (Ida). Sedan bestämde vi oss för en tur till Öland. Tidigare på dagen ringde jag på en fin, blå bäddsoffa som tyvärr var såld så nu ringde jag på en annan och tid bestämdes till imorgon kväll. Hoppas på denna, tycker det är skönt när det är ordnat och en soffa är ju riktigt härligt att ha. Jag vill gärna ha bäddsoffa så eventuella gäster kan sova hos mig utan större ansträngning.

Öland hade inte mycket att erbjuda oss, två trötta shoppingmänniskor, så efter en liten bilfärd med en skymt av Stora Alvaret vände vi tillbaka till Kalmar och Ica Maxi för att unna oss lite gott till filmen vi hyrde tidigare. Filmen fungerade inte i min dator men godiset fungerade desto bättre i min mage. J

Jag roar mig själv när jag sitter och skriver, men inte lika kul för Robban att titta på, så nu blev det en kort kvällsrunda med Lennart så Robban kunde gå in – tro det eller ej – på coop och köpa en tidning. Så nu sitter vi vid vårt nyinköpta, fina bord, jag skrivandes och önskande att jag internet kunde fungera så jag kunde lägga ut texten till nyfikna ögon medan Robban läser Illustrerad vetenskap och avbryter mig för at berätta korta anekdoter från tidningen och Lennart, ja, han ligger utsträckt bredvid sin bädd och verkar trivas rätt bra i Kalmar han också.

Onsdag 4 augusti

Just i detta ögonblick kör vi förbi skylten med Skåne län, på väg hem mot örum. Denna natt fick vi lite mer och bättre skönhetssömn men tyckte ändå att åtta var en lagom tid att gå upp. Frukost ordnad, bilen packad och sedan begav vi oss ut en runda med Lennart. Ju mer vi ser av staden, ju mer tycker vi om den. Oxhagen är ju egentligen ett höghusområde men det som jag gillar är att husen inte är exakt likadana. Ni vet, i en del städer man kör förbi med sådana områden undrar man hur de boende hittar rätt bland de identiska byggnaderna. Men i Oxhagen är bara ett par tre-fyra hus lika, sedan är det tre-fyra andra sorters hus. Till min förtjusning bor jag i ett vitt hus och dessutom i det med blåa balkonger. När vi går ut med Lennart behöver vi bara gå en halv gata, sedan är vi i naturen med grönskande ängar och fina kullar. Helt underbart!

Precis när Robban svängde ut på motorvägen drog jag efter andan, hyrfilmen! Ja, det var bara att vända och hitta in till biblioteket igen. Vi var rörande överens om att det var tur vi kom på det då och inte tre-fyra timmar senare… Däremot så tog det lite längre tid innan jag kom på att jag hade glömt kamerasladden. Men i min nya fina dator finns där ett uttag där man kan stoppa in minneskorten direkt så nu ligger de senaste dagarnas bilder fint sorterade i mappar.