19 dar i rad

..och på den tjugonde är man, hör och häpna, ledig! Väldigt, väldigt skönt och ganska välbehövligt. Jag räknade på det, 19 dagar i rad har jag jobbat och/eller varit i skolan. Denna lediga helg kom mycket lägligt, även om den till en viss del måste spenderas med skolböckernas sällskap.. Förra veckan försvann i ett naffs, hann inte riktigt med kändes det som, och när jag skulle upp ännu tidigare än vanligt i fredags för att börja jobba kl 7 var det lite extra tungt. Men när dagen väl var över blev det en snabb vända hem om och sedan ner till stan och en pub där vi mötte Robbans jobbekompis med tjej, blev en riktigt trevlig kväll! Vi träffades tidigt och kom därför också hem i ganska god tid och det var ju skönt eftersom jag skulle upp och jobba. Dagen gick hyffsat lätt ändå eftersom jag hade nåt att se fram emot, längtade till kvällen, då jag och Robban hade bokat in egentid tillsammans och skulle bara krypa ner i sängen och kolla på tv. Väl hemma var dörren låst, hrm? När jag väl fått upp nycklar och kommer innanför dörren är det första som möter mig kamerablixtar och "överraskning, grattis" Då hade mina kära mamma, pappa, syster och Rasmus kommit upp för att överraska mig! Jag blev så himla glad! Jag hade länge påpekat för mamma att jag tyckte det var på tiden att ses och för dem att komma upp, enda gången de har varit här var när de lämnade mig för skolstart och här har ju hänt en del i lägenheten sen dess, de har ju fått se bilder men det är ju ändå något annat att se det på riktigt.

Jag blev riktigt överraskad och som sagt, himla glad! Dessutom fick jag presenter, alla de scrappingsaker jag saknat och önskat mig och lite till, en massa roligt skoj som gav kli i fingrarna direkt! Robban hade gjort så fint hemma med städning, duk på bordet, köpt extrastolar på ikea (också det present - perfekt!) och supersyrran hade (lite såklart) sin härliga picnickorg med sig och denna kväll bjöds vi på köttfärspaj med god sallad och favorit-i-repris - den smarriga daimkladdkakan från min 20-årsfest! Vi åt och hade mysigt och kvällen gick alltför fort innan de behövde vända hemåt igen.
På söndagsmorgonen vaknade jag pigg och med ett leende på läpparna, slängde ihop frukostbullar som blev godare än förväntat och sedan begav jag, Robban och Lennie oss med filt, kaffe, kamera och frolic mot brukshundklubben! Robban hade sett att folk tränade agility på barmark dagen innan så då ville jag ju genast dit och springa bort lite abstinens. Med Robbans hjälp kunde vi bära ner några hinder dit det var grönt och isfritt och sedan sprang och njöt hunden och jag i fulla drag en bra stund. Det var vindstilla, solen sken från en klarblå himmel och det var alldeles, alldeles underbart! Inte helt lätt att slita sig för att gå och jobba..
Sedan var det jobb för min del både söndag och måndag till stängning, det vill säga till kl 22. I tisdags tränade vi tillsammans med min klasskompis, hennes sambo och en hel drös andra människor, alla tränar ju vid femtiden.. Trötta och nöjda kom vi hem, värmde mat som Robban lagat innan i veckan och sedan blev det en lite stunds pluggande för fröken Ida. Onsdagen började i skolan, därefter en timmes simning och sedan var inte jag alls upplagd för att plugga och när det dessutom inte gick min väg, så bytte jag plugg(köks)bordet till scrapbordet och vips flög tiden iväg!
När Robban kom hem satte vi oss i bilen, for över bron till Öland och så tog jag Lennie på en runda medan Robban gick in på intervju.. En viss dag, den 10 september var detta ett vinnande koncept och jojomänsan, inte efter 10 men väl efter 20 minuter var han färdig och med nytt jobb! Igår sa han upp sig och skrev papper på nya stället som alltså har firman i Färjestaden på Öland men har även Kalmar med omnejd som arbetsplats. Som de flesta vet är ju Robban inne på att byta bana och har tagit sitt C-kort och ska gå en utbildning så att han också får köra yrkesmässig trafik med lastbil, men detta som han börjar om en månad är som elektriker. Varför kanske en del undrar? Jo, hittills har han ju varit på arenan som snart är färdigbyggd och där är en hel del folk som jobbar där och när arenan är färdig så känns det lite oroligt med om det finns jobb till alla. Robbans kollega, den han har kommit närmst, har också skrivit på för samma ställe och detta är för deras gamla chef som de båda gillar. Det är ett mindre ställe där de ska köra service med egen bil, liknande som Robban gjorde i Malmö innan, vilket Robban känner att han trivs mycket mer med. Så nu hoppas vi att han kommer trivas!
Igår tyckte jag och "mina" tjejer att första lektionen i skolan var onödig så jag och den ena bestämde oss för att gå och träna istället, skönt på morgonen med lite folk. Jag steg upp som vanligt men skulle ju inte duscha och fick då några minuter över och med det ett litet Ida-ryck att baka muffins! Sagt och gjort, nybakta muffins med vanlij och chokladsmak bjöds det på under mattelektionen, det var gott!
Idag har jag varit ganska lat, och det är faktiskt ganska skönt. En lite längre promenad med Lennie, god frukost och sedan slösade jag med tiden när jag satt vid datorn och surfade runt lite hit och lite dit. Nu har jag i alla fall gjort matten, även om den svår och en del frågeteckan kvarstår. Egentligen borde jag nu sätta fart även med fysiken, och plugga på inför en viss tenta om drygt en vecka men oj vad jag känner mig omotiverad. Känner mycket mer för en runda neråt stan och slösa lite mer med tiden! Men ju mer fysik jag gör nu, desto mindre dåligt samvete och mer tid med Robban i helgen.. Alltid står man mellan pest och kolera eller som en åsna mellan två hötappar, som en viss klok mor brukar säga!

Ryggläge

Tro det eller ej, men jag ligger i sängen! Känns som att det var länge sen man låg här för att man helt enkelt känner för det och inte för att man stupar av trötthet.. Just nu har och är det ganska intensivt i mitt lilla liv, brukar det gå i hundranittio så är vi nog upp i tvåhundratio nu.. Men som jag säger, jag har bara mig själv att skylla och jag trivs ganska bra med det. Jag tycker ju liksom om att få mycket gjort och känna mig flitig när det är dags att gå och lägga sig. Men förra veckan får väl till och med jag erkänna att det kanske blev lite för mycket av det goda. Vi har ganska mycket i skolan nu, det gäller att hänga med och hela tiden räkna på, jag sitter här hemma och kämpar om kvällarna, läser och räknar om och om igen tills jag fattar. Det finns ju roligare ämnen än matte D och fysik B, jag längtar riktigt tills de är över, förhoppningsvis klarar jag mig godkänt ur dem, men för det måste jag kämpa..
Sen har det varit en del jobb också fredag-måndag helgen som gick och likadant denna helgen som kommer. jag trivs verkligen, men det är klart att har man fått smak på att bara ligga hemma framför sin favoritserie är det inte riktigt lika enkelt att komma upp både lördag- och söndagmorgon också..
Förra veckan fyllde Robban 25 och jag ordnade en liten överraskningsmiddag för honom med vännerna härifrån Kalmar, duk på bordet och trerätters. Han blev ganska så överraskad, jag hade ju även involverat en kollega för att sinka honom hem och det var alldeles mörkt i lägenheten när han kom upp och Volia där stod vi! Trist bara att Robban var genomtrött och på väg att bli sjuk, ville helst av allt bara lägga sig ner. Ja, så är det med överraskningar, går inte helt hundra alltid!
Desto gladare blev jag när "mina" tjejer med pojkvänner sa åt mig att komma till sibyllakiosken kl halv sju i lördags, "klä dig i jeans och ett fint linne och ta med glatt humör" Jahaja, hem efter jobbet, ut med vovven och sedan ge sig iväg.. Vad hade de hittat på? Jo, vi åt på stans godaste pizzeria, och jag tog det stora steget från min hederliga vesuvio till en smarrig specialare med mozzarellaost, parmaskinka, tomat och paprika, mm! Där satt vi, snackade och hade mycket trevligt en bra stund innan vi begav oss ut igen.. och några hundra meter bort till ett biljardcafé! Oväntat och roligt! Vi har snackat en del om det när vi har gått förbi, kul att det blev av, inte alltför ofta man spelar biljard ju. Kvällen avslutades med en mysig film hemma hos ena paret.
Min födelsedag spenderades de första timmarna på jobbet, lite segt men helt okej, tiden går rätt fort fast man inte tror det. När jag kom stod det blommor på bordet, låg ett paket och marängswissen var hemköpt! Vilken lyx att komma hem till! I paketet låg det jag önskat mig men inte sagt, Greys säsong sex! Wiie, så glad jag blev! Fick även kort från en del oväntade håll och även så blomma genom bud som stod utanför dörren när jag kom hem i fredags! Detta gjorde mig riktigt glad, jag som inte tyckte det kändes som någon speciell födelsedag och så fick jag sådan uppvaktning..
Nu kom världens bästa sambo in med hunden efter en runda i regnet, visst är jag bortskämd!? Men jag och Robban kom på att idag firar de två ett år sedan de träffades första gången! Så Lennart fick ett ben av Robban, tihi!
Möjligtvis blir det lite oftare uppdatering, en gång i månaden är väl inte fy skam ändå??!

Ett år utan dess like

Så här glad var jag när vi skulle köra till Kalmar!
År 2010 har varit i särklass det bästa året jag har varit med om, det är i alla fall så jag minns det och då måste det ju stämma. Det känns som att jag aldrig förr har varit med om så många roliga, härliga och trevliga händelser under ett år, det går knappt att beskriva, men jag ska göra ett försök - det kommer nog bli många superlativ!
Från allra första början hade vi ett helt fantastiskt nyårsfirande i Grönhult med gnistrande (lagom mycket) snö fritt från raketer och istället fyllt av härliga vänner och hundar och så några lyktor som flög mot skyn. Inte långt därefter kom det lite mer (för mycket) snö men mitt 20-års firande var ändå något i en klass för sig. Överraskningarna haglade, värmen från mina nära strömmade och jag kände mig överväldigad av allt som hade gjort för mig, oförglömligt!
I samma veva träffade jag Robban. Och alla som är i min närhet vet vad det innebär - ett stort leende på mina läppar. Han är min dröm, precis allt jag har önskat mig. Det är inte lönt att skriva mer om detta, för det är det jag känner, han är min dröm!
Vi hade inte mycket mer än träffats förrän jag tog planet ner till Sydafrika och hade de mest otroliga två veckorna semester. Värme, både från sol och nyfunna vänner, bad, shopping, upplevelserna bara radade upp sig efter varandra. Även om jag hade något jag längtade hem till så kände jag mig så avslappnad, jag kunde verkligen ta in och njuta av vad jag var med om, och det var mycket, det var härligt och ett minne för livet!
Knappt hann jag komma in innan nya roliga saker var på gång, Melodifestival i Malmö, första (äntligen!) agilitytävling för säsongen och för Robban i Skurups inomhushall, Tysklandsresa med syskon och en riktigt mysig påsk hemma i Örum. Premiärturen på motorcykel skedde en kall marsdag och blev inte särskilt lång men gav blodad tand. Maj kom med fler tävlingar och då minns vi speciellt Hässleholmstävlingen med Annas enorma picknickkorg och en underbar stuga som vi hyrde i Vittsjö med sjöutsikt och grillning på uteplatsen.
Med maj kom också det som drar ner detta året. Åkes bortgång. Som jag saknar den krabaten! Min lille vän som var min skugga, som alltid var med, som skulle vara med nu. Det är ett ärr i mitt hjärta som jag tror aldrig riktigt kommer läka. Ibland hugger det till och smärtar ordentligt, till exempel nu, tårarna rinner...
I juni skulle vi startat vårt första SM tillsammans i laget, istället blev det motorcykelträff på High caparall med Robban och hans syster med man och son, en mycket trevlig helg i värmen. Det blev midsommar och vi alla vet vilka förväntningar man kan ha på en sådan här helg, vilket vi hade. Bara några dagar innan lyckades vi få tag i en badtunna att hyra och köra upp till Grönhult där vi bjudit in våra vänner. Tyvärr ville inte vattnet stanna i tunnan så det blev istället nattabad i sjön men alla andra förväntningar infriades och det var så nära en perfekt midsommar man kan komma tror jag.
I början på juli fyllde vi bilen och begav oss till Karlskrona, och även denna helg blev en sådan där man väldigt gärna vill minnas. Solen gassade, sällskapet gladde, Lennie tittade hellre på Robban än slalom, men vad för det när allt det där andra omkring var så trevligt? Några dopp i havet blev det, och vips for vi upp utanför Kalmar för att titta på ett hyreshus som såg lite bättre ut på bilderna än i verkligheten.. Kvällen avslutades på bästa sätt med Anna återigen som matfixare, uno, vin och massa skratt.
Agilitytokar som vi är tog jag och Viks och fyllde bilen ännu en gång och styrde kosan lite längre norrut, nämligen till Fagersta och en hel veckas agility. Jag hade tänkt mig en vecka solning, istället blev det en extra tröja varje dag. Men den mysiga stugan, de härliga utflykterna runt i Dalarna och så den goda nyheten; jag fick lägenhet i Kalmar!, vägde upp allt den saknade värmen. Väl hemma väntade min Robban och en veckas jobb för mig innan jag skulle ha två veckors semester tillsammans med Robban.  På dessa veckor hann vi åka till Kalmar två gånger, spontant åka till Liseberg och ha riktigt roligt, bli riktigt trötta i armarna av att paddla kanot i två dagar med övernattning och njuta av att spendera mycket tid med varandra.
I augusti ändrades min hemort till Kalmar, med blandade känslor. Redan från första stund har jag älskat denna stad, min lägenhet, mina nya vänner och hur vi lever vårt liv. Det tog inte lång tid förrän Robban lyckades få jobb och en månad senare flyttade han hit. Sedan 14 oktober har vi varit sambos i en etta, och ja, vi trivs och det funkar. Hösten har gått i ett skrämmande fort tempo med intensiv skola, jobb på maxi, börjat träna på gym och allt som hör till att flytta hemifrån.
Julen detta året blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, men som tur var hade vi en inbjudan till julmat som vi tackade ja till och hade en väldigt trevlig jul ändå. Nu ska vi snart fira nyår och med detta året i facit, kan det väl inte bli annat än bra?
Den här agilitysäsongen har jag debuterat med Lennie. Det har väl knappast varit något framgångsrikt i resultatväg, men detta året tycker både jag och de i vår närhet att den lille spolingen har utvecklats och mognat. Just nu är han i Örum hos "mormor och morfar" och han är riktigt saknad här, men det är för hans egen skull att slippa vara i stan med massa smällar. Det jag vill fokusera på att minnas med Lennie är framförallt loppet i Fagersta med 5 fel och en delad 10de plats av över hundra starter - det var det bästa loppet både resultatmässigt och det som kändes bäst i vårt samarbete. Det andra är helgen nu i höstas med kursen för Annica Aller, han var SÅ duktig. I princip allting stämde, han ville jobba med mig, lyssnade och jag kunde tajma honom, vi var ett team och känslan efter den helgen är nästan lite tårframkallande av lycka... Det tredje är när vi tränade slalom här i Kalmar precis innan snön kom, jag svävade på moln på vägen hem så duktig han hade varit, han imponerade stort på mig när jag testade hans gränser, vågade prova alla möjliga slalomövningar jag inte trodde han kunde. (det jag helst inte vill minnas är träningstillfället efter när vi bråkade galet mycket, vi stod och skällde på varandra och jag var så arg att jag skakade..hrm..) Men framförallt älskar jag den hunden, den glädjen han ger oss, alltid lika tokigt glad när man kommer hem och öppnar dörren, slänger sig på golvet för att bli kliad på magen och charmar alla, även de han muffar på..lyckas någon annan än Lennie med det?
Ja, detta året har varit något utöver annat. Jag kan inte komma ihåg att jag har känt mig så glad, lycklig och avslappnad så mycket och så ofta som under detta året. Allt jag har fått vara med om och de människor som finns runt mig som gör så mycket för mig. Nu säger jag som Viks, nu siktar vi mot världens bästa 2011!!
Gott nytt år alla!

Köttbullar deluxe

Om vi ska ta vidare där vi slutade i sist så var det torsdagkväll, jag var duktig som diskade innan huvudet snabbt slocknade på kudden. Upp i tid för vår favorit - matten (hrm, eller inte..) När förslaget om fredagslunch på ikea dök upp var vi inte sena att rösta ja, så när matten var slut överlämnade jag mina nycklar till Emma som skulle ta ut Lennie en sväng medan jag cyklade bort till biblioteket för att rösta. Jag var lite osäker både eftersom det var första gången och för att det ju stod Skåne/Löderup på mitt röstkort och inte Kalmar, men det gick bra.

Eftersom Emma inte har någon cykel så var jag framme vid lägenheten samtidigt som dem så vi följdes åt på promenaden, sedan gick/cyklade vi bort till ikea, gick raka vägen till restaurangen och när vi tittar ut öser regner ner..snacka om att vi hade tur! Det var riktigt gott med kycklingfilé, pommes och beanaisesås, mm! Sedan blev det en sväng på modehuset innan Sophie cyklade till sitt jobb och efter liten eftertanke följde vi efter och det gjorde vi rätt i. Hon jobbar nämligen med att sälja hemmagjord, italiensk glass och jag och Emma fick agera provsmakare vilket vi såklart trivdes ypperligt med! Eller vad sägs om smaker som daim, dumle, nougat, marängkola, kexchoklad, äppelpaj och baileys?!

Med magarna proppfulla tog vi oss hem till Lennie och tryckte ner oss i soffan med en film, efter några om och men blev det twilight till slut. Tyvärr hann vi inte riktigt se klart för Emma hade buss att passa.. Men så är det ju ibland, och slutet visste vi ju redan. För min del tyckte jag också det var ganska skönt att komma i säng tidigt eftersom klockan ringde halv sex - lagom en lördagsmorgon för att jobba..

Tiden går alltid lika fort på jobbet och plötsligt var klockan tio och jag handlade hem frallor med tillbehör. Perfekt tajmat stod Anna och Rasmus utanför min dörr när jag kom hem. Det blev en god och mysig andrefrukost och sedan tog vi Lennie med oss och gick till min favoritsecondhandaffär, ville såklart visa syrran den och hon lyckades ju göra lite fynd. Vi gick också bort till netonnet innan vi vände hemåt, den sista biten fick jag och Lennie springa in för då kom regnet igen.. När man inte är van vid att ha ikea på cykelavstånd kliar det ju i fingrarna så mina besökare önskade ju sig ett besök där så det blev först ett stopp på restaurangen (igen och gissa vad jag åt? Japp, kycklingfilé, pommes och bearnaisesås, mm!) innan vi tog en sväng på varuhuset och sedan hem tilll lägenheten igen. Snällt nog hade de tagit med sig Rasmus dammsugare så jag kunde få låna den, och det var riktigt skönt att få bort bort lite hundhår! Min dammsugare har nämligen slutat fungera och jag känner inte för att lägga x antal hundralappar på en ny när Robban kommer hit med sin snart..

Det bästa med hela lördagen var det underbara beskedet jag fick på kvällen; allas vår fantastiska Xanté klarade vallhundsprovet! Så himla härligt och ett jättestort grattis från "moster"!

Det blev en lite för lång stund vid datorn igårkväll som avslutades med en film i sängen, lyx för mig som hyffsat nyligen köpt bärbar dator. Jag bestämde mig för att tillåta mig sova och ligga och dra mig precis hur länge som helst idag och med mobil och dator i närheten blev det inte förrän en stund efter elva som jag svängde benen över sängkanten.. Men då tog jag koppel på Lennie och tog en lång promenad, jag kände så mycket för att komma ner till havet - man bor ju fortfarande på kusten - så fötter och tassar styrdes mot Stensö där vi var i torsdags. Stensö är ett friluftsområde med camping, springstigar och någon badplats, och jag tog med Lennie ut på en miniö där vi satte oss på bryggan och lät håret fladdra i vinden. Det var småkallt, blåsigt och regnet hängde i luften men det krusiga vattnet och ljudet av vågorna som slog in mot kanten var så rogivande och härligt. Jag la mig raklång på bryggan och bara njöt. Det var så härligt att bara vara.

Vår tripp tog 2,5 timmar så jag var ganska nöjd när jag lämnade Lennie hemma och tog cykeln ner för att hälsa på Sophie. Hon har det lite segt på jobbet ibland så jag ville hålla henne sällskap en stund, hade ju inte tänkt ta någon glass men saltlakrits och hallonlakrits med saltlakritsströssel var lite för frestande.. På hemvägen passade jag på att handla till kväll, och gissa vad den här madamen hade i tankarna? Köttbullar á la farmor! Och det mina vänner, det är köttbullar deluxe! Jag bara älskar farmors köttbullar, det är lyx för mig, och vad kan du vara bättre än att göra en extra dos och lägga i frysen? Så jag, som tycker att två minuter i köket är två för mycket stod med händerna fullt upptagna i 1,5 timmar med att rulla köttbullar, koka potatis och skära sallad. Mycket nöjd med mig själv tillät jag mig själv att frossa i dessa underverk, för de blev faktiskt lika goda som farmors, till och med ett glas vin slank ner! Nu har  jag snackat en stund med Robban och varit ute med lille vovven så nu blir det nog lite Grey's tittande i sängen innan sovdags.

Idel glada nyheter!

Orkar ni höra ännu mer fantastiskt Idaflyt? Men denna gång är det inte bara Ida utan också Robban, han har nämligen fått jobb! Snart börjar det kanske sjunka in, jag kan faktiskt fortfarande inte riktigt ta in att vi blir sambos om en månad. Om en månad börjar Robban sitt nya jobb på Elajo och flyttar in hos mig. Jag längtar riktigt mycket! Robban kommer att ha gångavstånd till firman, jobba som ledande montör på nybyggen av lägenheter och det bästa av allt är att han ser fram emot det. Det betyder jättemycket, även för mig, just att Robban ser fram emot detta jobbet och inte att det är något som han vill bort från så fort som möjligt.

Robban kom upp i torsdagskväll för att gå på intervjun på fredagsmorgonen. Vi följdes åt dit sen gick jag vidare på rundan med Lennie och efter bara tio minuter ringer Robban och halvskriker i telefonen att han fick jobb. Tio minuter! Ja, sen var det ju inte speciellt svårt för mig att bestämma mig för att skolka och vara med Robban istället. Vi fixade småärenden, lite Ikea och fixa punktering på cykeln och lite sånt. Vi hade tänkt pyssla i lägenheten och sätta upp hyllor och sådant men Robban råkade glömma sina verktyg hemma så istället begav vi oss mot Örum på eftermiddagen, med ett kort stopp hos syster. Sedan blev det god pizza på kvällen.

Upp tidigt lördag morgon och bege sig mot ystad för att handla frukost och fika inför helgen - Annica Allerkurs, wiehoo! Jag älskar att gå kurs för Annica. Hennes sätt att köra agility och vara/prata hund passar mig utmärkt. Jag tror det är femte eller sjätte gången jag gick för henne. Hon ger verkligen allt på sina kurser, jag blir otroligt peppad och inspirerad av henne. Denna helgen var inget undantag. Lennie skötte sig perfekt! Jag är fortfarande lyrisk över hur duktig han var! Hela helgen, varenda gång jag satte honom till start var han superkoncentrerad, jättetaggad och fullt fokuserad. Varje gång! Ni som vet hur herr Lennart brukar se ut på en agilitybana vet också att någonstans bara måste han flamsa ut lite, han har aldrig riktigt hålla koncentrationen hela vägen. Men nuu gjorde han det, varenda gång och gav allt. Det är då agility är som bäst! Alldeles underbart!

Efter kursens slut vid femtiden tog jag och Lennie tåget till husse i Landskrona, även om vi alla var trötta så är det alltid lika härligt att bara få träffa och vara med Robban. Klockan ringde lite väl tidigt på måndagen men det var bara att slå upp ögonen i morgonmörkret (huh!) och bli avsläppt på Malmö C innan sju för avfärd mot Kalmar, fick byta i Alvesta. Lennie skötte sig bra på tåget, jag gjorde ett tappert försök med biologiboken men slumrade mest. När vi sakta rullade in i Kalmar vid tio log jag inombords och var riktigt glad att vara tillbaka till lägenheten, snacka om att jag trivs.. Tog stadsbussen hem och sov två goda timmar, sedan bar det av till Ica och jobb 16-22. Nu när jag var hemma i Örum så var det så mycket jag hade velat hinna med och människor jag velat träffa.. Men tiden räcker ju inte riktigt till alltid och denna gång åkte jag ju hem för kursen så det var inte mycket annat som hanns med. Men det var riktigt roligt att träffa och vara med mitt härliga Ystadsgäng!

Tisdagen innebar klockringning kl 8! Upp och tvätta, springa, ut med Lennie, äta frukost, gå till klubben och träna med Lennie, komma hem och upptäcka att snubben ändå inte var färdig med garderoberna, hjälpa honom så han var ute ur lägenheten när jag behövde lämna Lennie för fyra timmars genomlidande av matte. Blev så peppad i helgen så gick ner till klubben och tränade slalom plus en handlingsövning med boxhörn och det kändes riktigt bra. En enda gång gick Lennie in i andra porten på slalomen, annars var den klockren. Med boxhörnen så är det jag som behöver lära mig tajmningen så att jag inte stör Lennie så att han river, men det gick hyffsat - kan ju alltid träna mer! Garderoberna blev riktigt tjusiga, synd bara att hälften är kvar som gamla.. Får se om det går att fixa till lite. På tisdagskvällen blev det en promenad med Lennie och en lugn kväll.

Onsdagen grydde och då var det långfrukost på schemat! Efter min sedvanliga spring- och Lennie runda anlände tjejerna vid nio-halv tio. Raskt satte vi igång bakningen i köket, denna gång resulterade det i scones och favoritcookies, plus Emmas banankaka. Vi åt så att vi storknade och inte orkade röra oss, satt bara och snacka en massa tills det var dags att ge oss av till biologin kl ett. Som vanligt sov jag mig igenom denna lektion, förstår det faktiskt inte för egentligen tycker jag det är ganska intressant men hon är så sövande så jag kan inte hjälpa det.. Hem till hunden för att ge oss på vår promenad och efter kvällsmat blev det faktiskt seriös matteräkning, så jag ligger lagom ifatt.

Emma var modig nog att fråga vår biologilärare om Lennie fick följa med på dagens exkursion och detta gick bra. Så innan åttta imorse begav sig jag och Lennie med cykel mot Stensö där vi tillbringade hela förmiddagen med att leta träd och buskar, gräva lite i jorden och håva i sjön. Det viktigaste var ju fikan, och den höll våra lärare på att glömma bort så vi fick ta tag i saken och påminna dem om att det var dags! Lennie skötte sig jättebra, verkade tycka det var kul att få vara med, och la tyst och fint när vi hade samling och skulle lyssna. Jätteskönt! Jag är glad att jag provade att ta med honom, kanske blir någon mer gång, det beror ju på vad vi ska göra. Småstressad skyndade vi oss hemåt, värmde mat, slängde mig i duschen och mindre än en timme senare var jag omklädd och färdig för att jobba på ica. Eftermiddagen gick fort, där är hela tiden att göra, lite annat tempo än i Hammenhög.. Kom hem och tog en morot i handen på vägen när jag gick ut med Lennie, sedan blev det värmd god tacopaj till kvällsmat. Nu är jag ganska trött i både ben och ögon så jag ska bara diska innan det blir sängdags. Imorgon ska jag upp tidigt, har matte 8-12 och sedan får vi se vad det blir av eftermiddagen. På lördag ska jag jobba 7-10 och sedan kommer syster med pojkvän och hälsar på, det ser jag fram emot!


Kaktorsdag!

Imorse fick jag ett himla härligt sms av kära Emma som föreslog pizzatorsdag, men då jag vill hem om till Lennie på lunchen så föreslog jag att vi kunde göra det till kaktorsdag och baka något gott efter skolan istället. Detta förslag gick hem hos samtliga, härligt!

Biologilektionen idag var som vanligt väldigt seg, men en stor skillnad mot igår var att jag lyckades hålla mig vaken hela tiden, en bedrift ska ni veta! När vi äntligen blev frisläppta därifrån hade vi fått tips om gratis hamburgare från Max på torget. "Gratis är gott" tycker ju vi studenter så vi begav oss dit och alldeles riktigt fick vi vars en liten en och en dricka. Sedan skyndade vi oss hem till min lägenhet och Lennie, slängde i oss maten för att stressa till matten. Tack vare min hjälteinsats som tog Emma där bak på cykeln hann vi i tid. Till en superseg lektion. Men idag log han faktiskt en gång, kära Torsten.

Sophie skulle på annat håll med de tre andra följde med mig hem för att baka och mmm! Vilka grjer vi fick till. min favorit är ju vaniljbullar och vid något tillfälle har Robban nämnt kanelbullar som sin så därför ville jag baka detta. De andra gjorde cookies, stora så man fick äta dem med två händer! Riktigt gott var det och jag får nästan erkänna att jag ändå tyckte bäst om kakorna..



Efter detta begav sig Sofie och Therese hemåt och jag tog med Emma och Lennie på en timmes promenad. Nu de senaste dagarna har det varit riktigt härligt väder här, varmt så att man kan gå i lite kortare byxor men ändå svalt så att man akn traska på i ordentlig fart utan att bli hypervarm, härligt!

Nu ska jag än en gång ställa mig i köket och göra iordning en tacopaj till mig och Robban, så kan vi ha lunch imorgon också. I helgen bär det av hemåt för att gå kurs för Annica Aller, det ska bli himla roligt!


Röd, rödare, rödast

Så här i valtider får man kanske passa sig för med vilka budskap man råkar sända ut..

Idag var jag mer röd, nämligen ica-röd. Det var återigen dags att ta på skjortan och bli Ica-Ida och detta trivs jag ju med. Mellan kl 8 och 12 stod jag i Informationen, typ förbutik fast med spel, lotter, reklamationer, paketutlämning och massa annat smått och gott. Jag fick jobba med två härliga tjejer och det är så skönt att kunna en del och kunna göra vissa saker utan att hela tiden fråga var man ska lägga lappar och hur man ska slå in vinster och så vidare.. Redan vid 10-tiden började jag få lite huvudvärk..länge sedan hjärncellerna användes kanske?

Jag cyklade snabbt hem för att säga hej till Lennie och värma omelett som bleb över igårkväll och sedan var det snabbt iväg igen och jag hoppade av cykeln precis när klassen gick in till biologilektionen. Som jag sov mig igenom. Egentligen tycker jag ju att det är hyffsat intressant men tyvärr har denna lärare en sövande inverkan på mig..

Än en gång skyndade jag mig hem, snabbt ombyte och ut en välförtjänt timme med Lennie. han tyckte nog om att komma ut lite! Sedan tyckte jag att jag kunde vara värd en fönstershoppingrunda. Var så sugen bara att titta runt och drömma lite. I lördags när jag och Robban var i en massa affärer fick jag syn på en inredningsbutik , Maoro (?), som såg himla trevlig ut men då hade vi redan hunnit med ikea så Robban var av förståeliga skäl inte lika sugen på att gå in, så idag utan sällskap passade jag på. Och ja, där var massor, massor, massor som skulle kunna få plats i mitt hem.. Men tyvärr var ju prisklassen inte riktigt passande en student så istället cyklade jag över till ikea.

Där tog jag två korvar, sådärja, kvällsmaten ordnad! Därefter gick jag och drömde. Tog en liten lapp och skrev upp alla de där sakerna som jag skulle vilja men som jag egentligen hade rationalliserat bort..Det var kul! När jag var på väg mot utgången ringde Robban och sa att han hade sålt bilen..så det blir kanske en tur på fredag, tihi! När jag kom hem och räknade ihop mina roliga-halv onödiga saker blev faktiskt inte summan alltför hög.. Så vi får väl se lite vad Robban tycker, vår stora förhoppning är ju att han ska flytta in här inom snar framtid och då är det väldigt viktigt att han trivs och får sätta lite sin prägel, eller får vara med och bestämma lite i alla fall!

Nu borde jag verkligen sitta och räkna matte, kommer på tusen andra saker som skulle kunnas göra istället för det tråkgörat men det är väl bara att ta mig i kragen och räkna några tal, blir ju så jobbigt om man kommer efter..

I lördags fyndade jag på second hand, en spegel till hallen! Har alltid tyckt det är så mysigt när andra fixar till fynd, som min syster, moster och nyfunna Kalmarvän, så jag - med hjälp av Robban - gjorde slag i saken och köpte både färg, pensel, maskeringstejp och sandpapper! Lennie tyckte det var lagom kul att bli platsad i bädden och skulle, som alltid, tänja på gränserna..


Så här såg det ut när de inte var färdiga och sedan det fina resultatet.




Det ser lite grå/lila ut på bilderna tycker jag, men blått är det och fint är det!

Blått, blåare, blåast

Nya tapeterna äntligen på plats! Jättehärlig färg, riktigt nöjd är jag! Jag var lite orolig ett tag att det skulle bli konstig färg när de flesta andra mest snackar vitt, men jag älskar färgen blå och tycker om möjligt ännu mer om lägenheten nu. Såklart blev jag ju väldigt sugen på en runda på IKEA.. Det är tur de har öppet länge, kanske blir en runda efter skolan.. Det är ju sådan lyx att ha cykelavstånd dit!

Helgen blev precis så underbart härlig som jag trodde. Bara jag får vara med Robban så mår jag så bra. Jag känner mig så lugn och trygg och harmonisk att jag aldrig vill att han ska åka ifrån mig. För att inte bli knäpp av saknad satte jag mig på bussen till Oskarshamn eftersom de skulle fixa i lägenheten. Hade riktigt mysigt i två nätter med massa tjej- och hundsnack. Lite rolig agilityträning på det slår ju aldrig fel!

jag har även hunnit vara på Ica och nu har jag extrajobb! Känns riktigt roligt och jag ser fram emot att börja, känns som om jag kommer trivas bra där med den personalen.

Bilder på de nya väggarna kommer!

Efterlängtat inlägg?

Som jag gillar denna staden! Ja, jag skulle redan kunna säga att jag älskar Kalmar. Jag har cykelavstånd till allt jag behöver, kan gå till klubben för att träna och har redan träffat mycket trevliga tjejer, det kan liksom inte bli mycket bättre än så här!

På uppropet lyckas jag sätta mig bredvid en tjej som säger sig vara hundnörd, och då inte vilken slags nörd som helst utan nu snackar vi bästa sort - agility! Jag, eller vi båda, trodde knappt det var sant, men jodå vi är som hittade för varandra! Vi delades in i olika grupper för rundvandringen och på vägen lyckades hon fånga upp två tjejer till så vi fyra bildade snabbt ett litet gäng, och vi har riktigt roligt ihop trots vi är lite olika. Agilitytjejen är från Oskarshamn och är en av de mest sociala människor jag mött, den andra tjejen är från Vinslöv - heja Skåne! - med jätteläcker secondhandstil och den tredje tjejen är våran "lilla" eftersom hon är två år yngre än oss. På måndagskvällen och tisdagen var vi med på introduktionsgrejerna men redan på onsdagen bestämde vi oss för att gå mot strömmen och satt på en uteservering hela kvällen och bara snackade, mycket mysigt!

Sedan dess har det varit vi som hänger ihop, så på torsdagen begav vi oss till Kalmar slott för en rundvandring med tillhörande fika och på fredagen blev det utgång. Efter fyra timmars sömn och en timmes morgonpromenad med Lennie var vi inte så speciellt sugna på att sticka iväg på nollningen och få ägg kastade på oss och itvingade flugor eller vad vet vi, men vi bestämde i alla fall oss för att somna om och äta långfrukost hos mig kl 11 istället. Det blev riktigt mysigt, med frallor och muffins som smakade himla bra.

På söndagen blev det tidig klockringning och iväg bar det mot Oskarshamn för välbehövlig agilitydos. Det var en cup mellan klubbar som anordnades och snällt nog fick Lennie och jag efteranmäla oss, som enda ekipage från Kalmar.. Det gick inget vidare, precis som man kunde tänka sig efter en eller två träningar på 1,5 månad.. Men efter det följde jag med klasskompisen hem för käk och snack och efter det gick vi till stadsparken för att fota Lennie. Jag kan bara säga, WOW! Vilka bilder vi lyckades få till! Så himla roligt att ha sådana bilder på min fina vovve!


Nu har vi haft våra första lektioner, två timmars matte i tisdags och två timmars biologi igår.. Ganska sega lärare, det blir en utmaning att inte bli alldeles tokig på dem..

Om jag ska anstränga mig för att komma på något negativt så är det myggorna, så många bett jag har fått! Blä! En sak som är jobbig på riktigt är ju Lennies sorgsna ögon när jag ska gå.. Det är inte lätt att bara stänga dörren och gå när han tittar på mig på det sättet och bara blir låg i hela kroppen. Men jag tror faktiskt att han har det ganska bra. Vi har ju bara en liten bit till naturen och han får flera rejäla promenader varje dag. Nu har jag ju haft ganska gott om tid men självklart kommer jag fortsätta ge honom ordentligt med motion och tid. Det jag tycker är jobbigast är att lämna honom för länge. Så jag gör mitt bästa för att ha med honom, han var med när vi åt på uteserveringen, vi går hem till mig för att titta på film så att han får sällskap och sedan när skolan kommer igång på allvar har jag en timmes lunch de långa dagarna så då hinner jag hem om och titta till honom.

Sedan är det ju detta med saknaden och längtan efter Robban. Ibland har den varit outhärdlig. Inte sedan jag var i Sydafrika, och då var vi inte ens tillsammans, så har vi varit borta från varandra så länge. Men just i denna stund är han på väg hit och jag längtar så att jag kan spricka! Äntligen, äntligen ska jag få ha honom hos mig! Långhelg dessutom, han hade timmar han var tvungen att ta ut i timmar så han gjorde sig ledig imorgon och det ska bli så otroligt härligt att få vara med honom i flera dagar.

Lille Lennart, han fyllde två år igår! Detta firades givetvis med kalas, hans (mina) vänner fick inbjudningskort och så gick vi till 4H-gården som vi går förbi varje dag och tog en mysig fika i solen.

Ser fram emot att få mina nya tapeter på plats på måndag, sedan får ni gärna komma och hälsa på!


Trött är bara förnamnet

Nu är det inte många timmar kvar på min semester. Av någon anledning känns det som om detta har varit min första riktiga semester, vet inte varför. Kanske för att det mer känns som att jag "bara" har tagit ledigt (egentligen samma sak) innan, för att resa iväg, t ex till Italien, Sydafrika och när vi var i Dalarna. Eller för att denna semester var det min chef som har planerat in, jag själv har inte valt exakt när jag ville vara ledig. I vilket fall kan jag ju konstatera att det har varit en väldigt intensiv semester. Och världens bästa så klart - har ju spenderat den mesta tiden med Robban!


Sist var det onsdag och då tillät jag mig att ta en lugn förmiddag, vilket innebar att unna mig ett avsnitt Grey's Anatomy, har blivit helt besatt av den serien tack vare Elizabeth. Har nu börjat om på första serien, härligt! Vid halv tolv var det färdigvilat så då tog jag Lennie i kopplet så traskade vi ner till kära farmor för att bli bjudna på lunch. Tittade och tackade för de fina gardinerna hon har sytt till mig, ser fram emot att hänga upp dem i lägenheten! Efter en stund gick vi den korta biten bort till Viktorias föräldrar där hon, Zita och Sune befann sig. Sikken söting denna Sune! Ååh så kär han är, det lilla livet (som en av mina vänner mycket väl skulle kunna uttrycka sig). Mamma hämtade mig vid tre och så körde vi ner till en av mina bästaste Lennievakter, där han skulle stanna två nätter.


Jag vet att han har det precis hur bra som helst när han passas av andra, ändå är det lite jobbigt varje gång man ska lämna bort. Känns tomt att inte ha han med, man saknar hans glada ansikte och mjuka kramar. Men jag ska ju inte sticka under stol med att det samtidigt är skönt att kunna göra andra saker ibland, att kunna sticka iväg en hel dag och med gott samvete veta att han har det bra och att jag inte måste tänka på att jag behöver gå ut med honom snart. Det känns som om jag har lämnat iväg honom en del senaste tiden, så ska bli skönt att få rå om honom själv ett tag.


Turen fortsatte sedan till Ystad där jag hjälpte mamma att handla - bland det tråkigaste hon vet. Sedan körde hon mig till Annika där jag blev, som vanligt, varmt välkomnad. Tove kom efter en stund, vi satt och pratade en liten stund och bestämde oss för att äta på Marinan nere vid småbåtshamnen. Riktigt god mat och mysigt ställe! Satt bara och pratade och hade det mysigt. Jag trivs riktigt bra med dessa tjejer trots att vi ibland kommer på att åldern gör att jag skulle kunna vara en dotter till någon av dem! Vi fortsatte in till stan och tog en liten dricka där med, köpte lite godis med hem för att njuta av det till en läskig film med Annika och Mårten. Jag hade en mycket trevlig kväll, en riktigt bra 20års present!


Jag sov gott hos Annika och halv åtta stod Per utanför och väntade på mig. Vi hämtade upp Johanna och sedan styrde vi mot Landskrona, där Robban bjöd på mycket god frallefrukost. In i bilen och mot Liseberg! Jag hade fått Robban till att boka åkpass på internet och då fick man även något som kallades Quickpass, man fick helt enkelt en viss tid till de fem populäraste attraktionerna då man fick gå före i kön. Detta tyckte vi var himla bra! Vi missade den första men sen hade vi stenkoll på de övriga. Vi hade verkligen jätteroligt! Åkte hejvilt från halv ett till tio! Robban, den underbare, hade gjort rulle-kycklingmackor som vi åt till lunch, mm! Jag som då brukar banga de allra läskigaste karusellerna blev denna gång övertalad till att åka det mesta och jag fick vackert erkänna att det var ju rätt roligt... Så vi kunde åka en gång till! När vi åkte flumride fick Robban sitta längst fram och att säga att han blev dyngsur var verkligen ingen underdrift. Han ville inte ens åka den fler gånger!, så då fick jag övertala Per att sitta framme istället, hihi!


När vi väl skulle ta oss mot utgången började det regna, vi hade ju tur som hade haft uppehåll hela dagen, men det var ju inte det lilla regnet som kom. Det formligen störtade ner. Robban körde den första biten medan vi sov. Efter en timme bytte jag av honom och det var inget roligt alls att köra. Det forsade ner att jag ibland fick köra så sakta som i 60..och då är jag ju inte den som brukar vara sådär jättenoga med hastigheterna.. Var inte uppe i 100 en enda gång, trots det var motorväg. Jag körde till Landskrona där vi snabbt packade om oss i bilarna och jag och Per tog den röda bilen med Per bakom ratten och Robban fick köra via Ystad och lämna Johanna. Klockan tre var vi hemma, väldigt trötta!


Jag och Robban var ju lediga, skönt att få sova! Per och Johanna däremot, de började ju jobba klockan sju.. Vid tiotiden väcktes vi av att min mobil ringde, dolt nummer. Iiih i magen, det måste vara Ica i Kalmar! Jodå, det var det, hon var jättetrevlig som ringde och nästa måndag kl 14 ska jag dit och prata med henne. Lite nervöst, men samtidigt kul förstås!


Denna dag hade vi inte mycket tempo i kroppen, men vi fick köra och handla lite och göra lite bankärende och sedan unnade jag mig ännu ett avsnitt Grey's. Klockan tre samlades vi på klubben för att göra iordning inför helgens tävlingar. Det är alltid en del jobb, men nu börjar vi kännas ganska vana som tävlingsarrangörer och jag tycker det går ganska fort och lätt. På kvällen hade vi en mycket trevlig husvagnsförtältskväll! Vi satt hos Annika och Mårten, åt pizza och blev bjudna på både vin och annat gott!


När klockan ringde fyra timmar efter läggdags gungade fortfarande min värld lite, haha! Men det var bara att gå ut en runda med Lennie och efter bara en liten stund kändes det betydligt bättre. Dagen som banansvarig flöt på bra och jag tyckte vi skötte oss helt okej. Framåt kvällen kröp vi in i ladan där vi sov, alltså ett inrett rum med två sängar, och det tog inte en halv minut förrän jag somnade med Robban som huvudkudde. Sedan var det bara att ta en skön dusch och på med lite finare kläder för nu var det konsertdags! Robban fick biljetter till Kim Larsen av mig som halvårspresent. Mårten var jättesnäll och körde oss in till Öja, och redan på vägen in var det lika bra att ta på sig regnkläderna, man kände sig så fin så!


Konserten var inne på slottsgården och när vi kom var det redan mycket folk. Sanne Salomonsen började och det var väl inte riktigt min och Robbans favorit... Sedan tog det 50 (!) minuter att bygga om scenen innan Kim Larsen visade sig. Lite drygt tyckte vi som redan hade stått upp hela dagen och var lite trötta i både rygg och ben. Dessutom hade jag dåligt samvete för Lennie som var kvar på klubben. Men när de började spela lte i tio var det värt väntan, vi tyckte de var riktigt bra, helmysigt! Det viktigaste för mig var att Robban var nöjd och det sa han att han var, så då var jag också det.


Mamma och pappa hämtade oss, och vi gick faktiskt lite innan det var slut, mest med tanke på Lennie, och dels att där var så mycket folk så annars hade det tagit massor av tid innan vi skulle komma ut. När vi kom tillbaka till klubben var vi jättetrötta och efter en kort runda med Lennie somnade vi fort.


Klockan sex var det till att stiga upp för en ny tävlingsdag. Inte riktigt lika trött denna morgon, men pigg var man ju inte. Jag hjälpte till lite i början av dagen och tävlade först på eftermiddagen. Jag var nöjd med Lennies insats, han skötte sig helt okej, han höll sig koncentrerad och sprang på bra. Sedan fick vi som vanligt slalomfel men det vet vi att det ska hårdtränas i höst så jag brydde mig inte så mycket om det. Kul var att vi trots placeringar väldigt långt ner så fick vi pris, för klubben hade pris till alla som gick runt i klass ett, bra tycker jag!


Vi hjälpte till att ställa iordning en stund, sedan väntade min familj med maten och Robban skulle ju hem till Landskrona också, så vi körde från klubben vid fem-halv sex. Hemma hade de grillat och gjort god potatisgratäng med sallad, riktigt gott! Smakade så bra att komma hem till sådan mat, färdig att äta. Det är lyx det! Resten av kvällen var jag helt slut, och tyckte lite synd om Robban som skulle köra hem, jag vet knappt om jag hade orkat, men lite i nio fick jag sms att han var framme. Sedan somnade jag fort vid nio!


Nu ska jag snart börja jobba, känns helt okej eftersom jag bara har sex dagar kvar... Dock känner jag mig lite förkyld, blä!


Hemma om

Har faktiskt landat hemma en stund, och utan Robban dessutom. Känns lte märkligt faktiskt.. Har ju spenderat i princip varje semesterminut tillsammans med honom. Och nej, det kunde inte varit bättre!


Igår när vi skulle ut med Lenniebennie gick vi en ny väg, måste ju utforska lite. Tog en väg till höger för att se vad som kunde finnas i detta område, något lastbilsföretag att spana in kanske? Tänkte att vi kommer ju ändå ut när vi har rundat de här butikerna, men nej. Vid soptippen ledde den lilla cykelvägen långt, rakt utanför stan. Vi kände ju igen oss, för här hade vi varit och yrat en gång tidigare med bilen. Jahaja, det var bara att hitta en väg som ledde in mot stan och leta efter Ikeaskylten, och tidigare än vi trodde hittade vi till Giraffen, köpcentret intill Oxhagen. Efter den rundan smakade det mycket bra med överbliven, värmd mat sen dagen innan.


Imorse kände vi att vi hade uträttat det vi hade på schemat i Kalmar, lägenheten är så gott som i ordning förutom tapeterna, så istället ville vi ta dagen till att utforska några ställen. Först blev det en del lastbilsadresser och närmare inspektion av skolan, så nu vet jag vilken dörr jag ska gå in i till uppropet. Det pirrar i magen bara jag tänker på det!


Efter detta ville vi ta oss en titt på naturområdet Stensö, hela staden har skyltar mot denna vandringsled så vi tänkte det kunde passa bra som Lennierunda. Men jag måste säga att vi blev lite besvikna.. Eller så hittade vi inte riktigt rätt.. För vi körde liksom igenom en camping, vände för att titta mer på skyltar men hittade inte fler den gången så vände igen och parkerade där vi var från början. Sedan gick vi på en grusad lampförsedd stig, mötte några joggare, följde spåret tillbaka till campingen. Blev inte riktigt kloka på hur vi gick eller vad för slinga eller hur långt, men vi fick se lite av vattnet i alla fall och det är alltid lika trevligt.


Hungern kallade och eftersom det var fint väder föreslog jag att vi skulle kosta på oss en god lunch ute och förslaget emottogs positivt. In till stan, parkerade bilen vid köpcentret Baronen, fnissade åt att vi förra gången  lämnade bilen där inte såg någon annan lösning än att ta med oss Lennie in och skynda oss allt vi kunde ut genom centrat, totalt utstirrade av alla människor. Denna gång var vi lite mer världsvana och tog den enkla vägen tillbaka där vi körde med bilen... Utan någon större lust till förnyelse tog vi samma restaurnag som vid förra besöket, där Lennie fick provsmaka biff, och vi var mycket mätta och nöjda efter dagens pasta med kyckling i gräddsås.


Jag fick en liten vända på Lagerhaus innan vi återvände till lägenheten för att fösa in alla möbler till mitten, i hopp om att firman kommer och tapetserar innan jag är tillbaka nästa gång. Packade lite (mycket!) för att klara mig 1,5 vecka och med famnarna fulla tog vi oss ner till bilen, på med släpet och iväg bar det. Pappa ringde och ville att vi skulle hämta en sak utanför Nybro, vilket visade sig vara utanför Växjö. Vi åkte från Kalmar halv tre och var framme i Örum halv åtta... Jag körde bara en liten bit, och nu vid kl 22 är Robban framme hemma i Landskrona efter en sisådär åtta timmar bakom ratten.


Vi snackade båda om att det skulle vara skönt att komma hem, bara det att jag pratade Örum och Robban Landskrona. Han ville lämna tillbaka släpet i Malmö ikväll och imorgon har jag planer här hemmavid, så vi fick helt enkelt dela på oss. Hopplös som jag är saknar jag honom, såklart. Speciellt nu när jag ska gå och lägga mig.. Märkligt hur man kan vänja sig så snabbt vid att ha någon hos sig, vi har snart varit tillsammans ett halvår... Jag fattar fortfarande inte riktigt vilken tur jag hade när jag träffade denna underbara Robban, han är allt jag har drömt om!


Morgondagen är inte helt spikad än för omväxlings skull, skönt. Kvällen däremot ska jag bli utbjuden på middag, ser jag fram emot! Hoppas jag hinner med att träffa valpen Sune, det vill jag så gärna. Tanken var att det skulle bli tandemcykling på Ven på torsdag men det blev tyvärr inställt så i en handvändning bestämde vi oss för att åka till Liseberg istället, wiohoo!

Fröken fynd i farten

I onsdags kom vi hem i alldeles lagom tid för att bli bjudna på mammas goda broccolisoppa med hemmagjorda biffar. Det smakade bra i våra hungriga magar, dessutom fick vi ta med biffarna till dagen efter. En kort stund hemma, sen körde vi ner till kära farmor för att välja ut gardintyg. Hon ska sy gardiner till mina två fönster, och vi hade ju kommit ihåg att mäta..bredden ja, men längden.. ops! Det får bli nästa gång i Kalmar helt enkelt.


Sedan körde vi till Ystad till en av mina underbara Lenniepassare, Johanna. Hon tog gladeligen emot honom och sedan fortsatte vi vår färd mot Malmö. Nu började orken tryta hos oss båda, men vi gjorde vårt bästa för att hålla humöret uppe. In i Limhamn, uppför trappor och provsitta en bildnsygg men hård bäddsoffa. Efter några minuters betänketid tackade vi nej och körde nu äntligen mot Landskrona. Hann inte mycket mer in i lägenheten förrän nästa projekt, försöka sälja Robbans motorcykel - vilket lyckades! Jätteskönt, tycker han. Sen var vi helt enkelt tvungna att köra och köpa lite frukost och matsäck, och inom en sväng till Robbans pappa. Den kvällen somnade vi fort och lätt!


Vi hade klockan på ringning, för nu var det dags för nästa äventyr; kanotpaddling! Packade vår goda matsäck med juice, frukt, risifrutti, mammas havrebullar och mammas biffar, mm!, och begav oss ut till Röstånga för att hämta upp Robbans syster med familj. Hoppsan, så mycket packning det behövdes för en natt i skogen... Satte Robbans bil vid vårt mål Forsamöllan och körde sedan till startpunkten, Stockamöllan. Jag som då inte riktigt är van vid dessa trakter blev lite betänksam när kanotpersonalen sa att det var en sträcka på fyra mil vi skulle paddla, med 13 timmar som beräknad tid.

Glada i hågen och med packning nertryckt i stora, blåa sopsäckar satte vi oss i kanoten, föga anandes vad som väntades av våra armmuskler... Det var i en alldels underbar natur vi paddlade, riktigt grönskande och fint kring denna Rönne å. Tyvärr har sommarens varma temperaturer gjort att vattnet i ån hade sjunkit långt under vanlig nivå, upp till en halv meter på vissa ställen! Det kunde man se på naturen i åkanten, på stenar och trädrötter. Den låga vattennivån medförde att vi på många ställen körde fast bland stenar eller i grund, så vi fick gå av kanoten och putta/dra fram den istället. Eller ja, vi och vi, eftersom jag satt fram var det mest Robban som skötte detta. Vi gav oss iväg vid halv tolv och runt sextiden var vi framme vid den lägerplats där vi tänkte stanna för natten.

Tälten kom raskt upp och sedan ratades vår medköpta engångsgrill för någor betydligt mysigare, riktig lägereld! Robban och Simon gick och letade efter ved, Kim hade med sig både tändgas, kniv och en ihopfällbar såg som inte blev större än en kniv. Himla praktiskt och faktiskt välfungerande. Man var rätt så stel och trött i rumpan efter sex timmars stillasittande på hård kanotsists så en filt under hjälpte mycket. Jag täljde grillspett till korv, och fyllde näsan med den underbara lägereldslukten. Riktigt härligt! Än en gång lyckades Robban förvåna mig med hur mycket han orkar äta, jag var proppmätt efter 2,5 korv medan han kunde sluka fyra... Vi var mycket trötta och kvällen slutade tidigt.

Nästa morgon vaknade vi när Simon var uppe och kollade till elden, gullungen. Vi lyckades faktiskt sova till sju, halv åtta tror jag, ganska bra för att vara i tält. Snabb frukost och sedan i med kanoterna i ån. Vi var trötta, mycket trötta, redan innan vi hade börjat på dagens strapats. Det var bara att bita ihop, även om jag råkade vara lite negativ mot Robban så försökte jag tänka att vi snart var framme. Varje paddeltag kändes som en kamp, som att det var snart, snart slut och när man då visste att det var minst lika länge som dagen innan var det svårt att vara positiv. Men vid ettiden såg vi äntligen målet och var mycket glada över att vara framme. Regnmolnen hängde tungt över oss så vi skyndade att dra upp kanoterna och in med packningen i bilen, och lyckades precis innan de första dropparna föll. Sedan störtade det ner när vi körde tillbaka till starten, där vi hade den andra bilen. Vi var väldigt, väldigt glada över vår tur med vädret och inte ett dugg avundsjuka på de som nu precis börjat på sin tur...

Trots värken i armarna var jag glad att jag följde med. Det var riktigt roligt att paddla, den första biten i alla fall. Men naturen runt omkring var riktigt fin och härlig att se, och det var kul att göra något inte helt vardagligt på semestern. Förresten, kan ni gissa vem som var den enda som druttade i och blev genomblöt? Japp, det var jag.

Även om trötteheten kändes i hela kroppen hade vi en del på vår att-göra-lista för resten av dagen. Tillbaka till Landskrona, handla snabblunch - färdiggrillade revben och färdig potatisgratäng, in i en väldigt skön och välbehövlig dusch, packa om väskorna och ut igen. Jag hade på onsdagskvällen hittat en soffa i Helsingborg på blocket som jag ville kolla på, men när jag gick in igen hittade jag en som jag tyckte verkade bättre, denna befann sig i Eslöv. Jag ringde en kvart efter den var inlagd och vi var välkomna på kvällen. Ner till bilen och mot Malmö för att på Robbans jobb låna stort släp, sedan upp igen till Eslöv, bestämma oss för soffan hos en supertrevlig familj och sedan till Ystad för att hämta en glad Lennie. Precis som jag var övertygad om hade han haft det hur bra som helst hos Johanna - hade till och med fått ligga i soffan! När vi kom hem blev det snabbt och gott tacos i mamma och Annas trevliga sällskap, sedan stupade vi i säng.


Det var tänkt en liten sovmorgon, men pappa ringde och frågade om Robban ville köra tröska och en kvart senare var han ute ur huset. Jag hann prata en mysig stund med mamma, har varit lite lite av den varan på sistone, jag flyger och far som jag vet inte vad. Men hon behövde bege sig till Grönhult så jag åt frukost i lugn och ro och sedan gick jag ut och städade häststallet. Jag kan säga att jag kände ju mig inte sådär jättefräsch i armarna när jag var färdig med att sopa tak, väggar och golv... Men det var väldigt skönt att få det gjort!

Robban kom tillbaka precis när jag var färdig så då bestämde vi oss för att lasta släpet, skrivbord, säng, stol, puffar, lampa och resterande flyttlådor var efter en liten stund välpaketerade i släpet, ordentligt förankrat av Robban. Jag fixade lite mat och efter en snabb dusch var det nu dags att sätta sig i bilen igen. Denna gång körde vi upp till Landskrona igen för att fira Robbans mamma på kvällen, inom på center syd för att mindre än två timmar innan kalaset köpa presenter. Ja, lite skillnad på framförhållning - jag har ju fått en del pikar för de där julservetterna jag köpte för en månad sen...

Vi hade en trevlig kväll med Robbans familj, kunde sitta ute, jätteskönt. Lennie som var bunden en liten bit bort från bordet skötte sig fint, sa ingenting när en liten heltokig, skällandes hund släpades förbi. Som vanligt blev vi bjudna på riktigt god mat och Simon var klistrad hos mig. Inte får jag välja var jag ska sitta, och det är på håret att jag får sitta bredvid Robban. Jag vet inte hur många gånger jag blev tvingad att leka sten, sax, påse - varför lärde jag honom det? Han är en riktigt go unge, Simon.

Lagom sömn till halvniotiden, lite mornande, sedan hade vi besämt oss för att ge oss iväg ganska på direkten, stannade till vid en butik och köpte vars en bauguette till frukost på vägen och halv tio var vi på väg mot Kalmar med släp påkopplat. Denna bilfärd upp var återigen väldigt lång, jag vill ju vara framme DIREKT! Ett samtal med moster Barbro om deras ofrivilliga besök på djursjukhus fick mig att tänka på Åke. Saknaden går inte att beskriva och tårarna kom i strid ström nedför mina kinder. Han kommer alltid att finnas med mig och det gör så fruktansvärt ont att han inte är med mig längre!


Vi kostade på oss ett litet stopp på Ica för att handla och hämta ut bredband. Äntligen framme i den fina lägenheten och vi bestämde oss för att bära upp grejerna direkt. På en halvtimme ungefär hade vi tömt hela släpet. Efter lite snabblunch med ägg och bacon tog vi tag i sakerna för att få allt på plats. Robban hade tagit med sig tre verktygsväskor så han fick den självklara uppgiften att skruva allt på plats medan jag packade upp lådor. Jag blev ganska snabbt stressad, hade inte en chans att få plats med mina kläder! Och så påminner Robban att sedan kommer han och vill gärna få plats med sitt.. Hur ska detta gå? Suck. Vi kom fram till att vi nog får ha en tvåa i alla fall så jag kan ha ett rum till mina kläder, haha!

Robban ordnade också med mitt bredband, fick ringa supporten för att få rätt med det, och till slut hittade vi bredbandsuttaget - uppe i ena hörnan av hallen, så nu har vi en sladd därifrån längs en vägg och förbi toadörren, så vi får bocka oss för den varje gång vi ska ut och in ur toa - något jobbigt! Men när de har tapetserat här så ska Robban sätta dit en liten hylla och fixa/snygga till med sladden. Jag är mycket tacksam och väldigt glad för allt han hjälper och gör för mig!


Vi tyckte båda att Lennie hade skött sig mycket bra och att han var väl värd en långpromenad så vi tog på oss skorna och gick drygt en timme, stannade till och handlade mat inför kvällen. Sedan blev jag bjuden på ris och kassler i chilisås, mycket gott! Jag är fruktansvärt bortskämd! Det är bland det bästa som finns, att bli bjuden på mat. Det var så gott att vi åt så vi storknade båda två. Tittade lite på en film, sedan sov vi gott.


Idag tog vi det lite lugnt på morgonen, gick en liten sväng med Lennie, sedan var det dags för den sedvnliga shoppingrundan. Denna gång började vi i en secondhandaffär som vi hittade på promenaden igår, min syster är ju mycket förtjust i dessa och jag har väl inte riktigt hittat dit än men denna var jättefin! Många, fina fräscha saker, billiga priser och rätt gott om folk. Robban skrattade gott när han hittade en hel servis av de tallrikar jag köpta på Ikea förra veckan.. Grr! Ganska så retligt, men men!


Turen fortsatte via Bauhaus till Ikea, igen. Det hade ju hamnat en del saker till på inköpslistan. Vi började redan bli hungriga så vi åt vars en bit kyckling i restaurangen så vi skulle orkar hela rundan. Trots mat i magen tyckte Robban att nu har vi ju sett detta några gånger, så jag försökte - utan att lyckas så bra - att skynda mig, men fick ändå med mig några nödvändigheter som sängskydd, tvättkorg några köksredskap och matlådor. Nu får jag se när jag vågar mig på att vilja åka dit igen. Imorgon kanske?


Jag hade ju hunnit titta en stund på blocket och hittat billiga möbler igen, så jag ringde på väg från Ikea och efter en liten stund hittade vi rätt, uppför några trappor och ja, tack till byrå och bokhylla! Båda är från Ikea, byrån har nypris 600 och bokyllan 400 och jag fick båda för 160 :-, ganska nöjd! Tillbaka till Oxhagen för att hämta släpet och lasta ner möblerna, som gick bättre än väntat att få ner för trapporna. Mitt emot huset vi köpte dem låg kårhuset och studentpuben, bra att veta!


På gatan nedanför låg några trafikskolor så vi passade på att gå in och fråga lite om den utbildning Robban vill gå för sitt C-körkort. Verkade sådär, vi får väl se hur det löser sig, på nåt sätt ska det gå. Vi bestämde oss för att försöka hitta den panduroåterförsäljaren jag hittat via nätet, där var inte mycket, men det blev en mysig runda tillbaka genom stan. Känns som om Kalmar har ett bra och lagom utbud av affärer, gillar bara stan mer och mer hela tiden.


Sedan tyckte vi det var dags att köra tillbaka till Lennie, så upp och in med de nyinköpta möblerna. De passar utmärkt! Robban har även kämpat med att få sängbenen på plats, och nu känns det ännu bättre än innan. Trivs riktigt bra i lägenheten, är så glad över vilken tur jag har haft med att hitta passande möbler. Tänk bara när tapeterna och gardinerna också är på plats, då ska lite ramar, tavlor och hyllor skruvas upp, sedan kan det ju inte bli mycket bättre! Nu håller jag tummarna för att de ska ringa från Ica maxi och så har jag en kartong med kläder kvar att få plats med nånstans...


Jag trivs!




Kalmar, Kalmar, Kalmar

Måndag 2 augusti
Så här glad var jag när vi skulle köra till Kalmar!
Resan har precis startat och man undrar redan var den ska sluta? Min kära mor har under dessa dagar myntat ett uttryck, Idaflyt. Sedan långt innan hade vi Annatur, men nu finns alltså även Idaflyt vilket känns väldigt bra. Den här Ida, hon tycker ju väldigt mycket om att packa och fick nästan, men bara nästan, sitt lystmäte mättat när grejerna trycktes ner i tretton flyttlådor. Tretton! Allt från böcker och kläder till skålar och scrappingsaker skulle självklart med. Första turen var tänkt utan släp så jag fick vackert rangordna och välja ut fem stackars lådor som kunde få följa med, plus en bigbautastor resväska. Dessa grejer, plus tysk, nyinköpt alkohol och diverse småsaker pressades in i Robbans 940 den småregniga söndagskvällen. Efter en god natts sömn styrdes äntligen bilen mot Kalmar, med upphämtande av Lennart i Sölvesborg hos syster Anna. Den var knappt, men han fick plats. Denna resa upp till den efterlängtade staden var mycket lång för fröken Ida. Jag sneglade på klockan titt som tätt och gjorde mig själv knasig så jag försökte läsa lite i min bok istället, vilket hjälpte lite.
Fullpackad bil...Alla tiders Kalmar!

Väl framme i Kalmar letade vi oss fram till larmtorget 3 och in till Kalmarhems bobutik. Köplapp och väntan på min tur. Inhämtade fyra nycklar och fyra passerbrickor och snabbt ut i bilen. Nu var jag spänd, vilket hus skulle det vara? På vår tripp i maj hade jag ju spanat in vårt område ordentligt och från internet hade jag sett bild på huset, men hade ändå inte exakt koll. Vi körde en vända, sen orkade jag inte vänta längre så Robban stack ut huvudet och frågade var Daléngatan 14 var, och ja, det var ju precis det huset vi stod vid. Ut med hunden, kylväskan i handen (Robban=man=hungrig) och nycklarna i högsta hugg. Uppför de tre trapporna, nej vänta, det var ju bara två, för första våningen låg direkt på entréplan.


Ytterdörren är riktigt repig, och vi hittar ingen I Gerhardsson, fram med papprena och lägenhetsnummer, det står A Olsson på dörren, äsch vi provar, jodå nyckeln fungerar fint i låset. Det första vi möter är unken lukt, sönderslagna garderobsdörrar, gräsliga väggar och en alldeles underbar lägenhet! Jag föll direkt.  Jag som hade varit lite, rätt så, spänd på hur mitt boende skulle se ut, rädd för att det skulle vara som systers Falkvikslägenhet ser hur ljuset faller in genom fönsterna, den riktigt fräscha toaletten och köket som mer än väl fyller sin funktion.  Direkt börjar det klia i fingrarna och tankarna gro på hur jag skulle vilja och kunna göra detta till min egna, första hemtrevliga lya.
Så här roliga såg garderoberna ut...Min fina lägenhet!köket

-Jag vill måla om, är det första jag säger jag till Robban. Sedan tar jag telefonen och ringer Kalmarhems kundservice. Tjejen jag får prata med är supertrevlig och tycker precis som jag att så ska det ju inte vara och letar fram i sina papper att förra hyresgästen är betalningsskyldig för skadorna. Det känns genast mycket bättre och hon säger även att bovärden Sölve ska ringa mig de närmsta dagarna.


Nu kallade våra magar, så in med mammas paj i ugnen (tack mamma!) och under tiden den värmdes tömde vi bilen på saker, skönt att få upp det i lägenheten. Maten intogs på ett plastkock sittandes på golvet, precis som det sig bör i flyttider. Efter en liten stunds matsmältning och en del uppackning var det dags för första IKEArundan. Som vi alla vet är ju inte detta männens favoritställe men med korv som utlovad belöning sa Robban att jag fick gå hur länge jag ville, och det tog jag vara på! En liten lista var ju självklart med, på det nödvändigaste, men allt, och då säger jag allt, skulle ju ändå synas ordentligt. Det gäller ju att passa på, eller hur?! Dock närmade vi oss snabbt stängningsdags och därmed fick uppmärksamheten på mattorna, krukorna och ljusen stryka på foten.
Maten smakade bra, även om den intogs på golvet.

Men för den sakens skull fick jag ändå med mig tallrikar, diskställ, besticklåda, papperskorg, toaborste och lampor (Robbans förtjänst).  Självklart landade både servetter (ljusblå, ny färg) och värmeljus också i vagnen.


Hem om för att titta till Lennart och sätta upp lampor innan det blev skymning. Jag kan ju säga att jag snabbt reflekterade över att lampor hade varit bra men sen hade jag nog låtit det gå ett par dagar innan jag hade gjort så mycket mer åt saken… Men Robban, min käre elektriker, ställde sig på en flyttlåda och monterade mina två taklampor. Under den tiden hann jag packa upp resten av kassen och pilla bort alla irriterande streckkodslappar.


Nu var det dags för nästa höjdpunkt: Ica maxi! Vi var ju helt enkelt tvungna att åka inom till min förhoppningsvis blivande arbetsplats för att inhandla frukost. Butiken gjorde ett helt okej intryck, man får ju vänja sig vid att allt är bra mycket större än Ica i Hammenhög… Efter den lilla turen gav Robban mig det nya smeknamnet ”Fröken fynd”. Jag har inte bestämt mig för om det är smickrande eller ej…
Ica Maxi

Ena vägen ut eller in från lägenheten var vi ju tvungna att kolla in tvättstugan och måste ju säga att vi blev ganska imponerade båda två. På väggen satt en apparat där man bara tryckte upp sin passerbricka så visades lediga tider, och hade man inte sin bokade tid nu så kom man inte in i tvättstugan. Allting väldigt digitalt och rätt så fräckt!


Kvarterets miljöhus ligger precis utanför min entrédörr där allting sorteras väldigt noga, jag måste säga att även detta kändes fint och fräscht. Vi har redan hunnit vara där ett par gånger, lika bra att kasta när man går förbi titt som tätt istället för att samla på sig uppe i lägenheten. Nåja, vi får väl se hur länge det håller i sig…


Tisdag 3 augusti


Första natten i lägenheten var sådär, kan ju bara hoppas att följande blir bättre. Vi steg upp tidigt, för att vara semester, och gick ut en runda med Lennart. Vi hade inte gått många meter förrän jag ser en tjej jag känner igen – från agilityn såklart. Hälsar och frågar vad hon gjorde här, vi träffades på ett läger i Stockholm för några år sedan och då var hon göteborgare. Det visade sig att hon numera är Kalmarbo i huset tvärs över gatan. Vips hade vi bytt nummer och nu hoppas jag att jag har en träningskompis. J Vägen till brukshundklubben var alldeles lagom uppvärmning på en kvart ungefär och dessutom riktigt fin med träd och hagar längs kanterna. Dessvärre var det som Cheryl hade sagt, alla hinder var bakom lås, så det var bara att vända hemåt igen och fixa frukost åt en återigen hungrig Robban.
Bekräftat...

Efter mackor på golvet bestämde vi oss för att ägna dagen åt diverse saker, men vi ville gärna se om vi kunde få tag i några möbler. Medan jag var i duschen ringde bovärden så Robban fick ta snacket. Garderobernas trasiga dörrar ska självklart bytas ut, det läckande handfatet ska tittas på och lyckligtvis skulle jag få välja tapeter till hela lägenheten! Riktigt glad blev jag så vi satte fart direkt till hagbloms färg och förvånades än en gång över hur lätt vi hittar allt i Kalmar. Vi fick titta i två böcker och efter inte så speciellt lång betänketid hjälptes vi åt att bestämma en varm blå färg.


Helnöjda, jag för tapeten och Robban för gratiskaffe, fortsatte vi in till bobutiken, jag ville gärna ha kopia på besiktningsprotokollet eftersom det ser ut som det gör i lägenheten. Därifrån tog vi oss den korta vägen till biblioteket, fixade lånekort och fick 35 minuter vid internet. Dessa minuter spenderades väl på blocket för att leta möbler. Min hjälpsamma mamma hade redan hunnit maila en hel del länkar och jag skrev själv upp några telefonnummer till fina möbler. På hemvägen tog vi oss en tur inom ishallen, för att luska ut om de hade något för avdankade gamla (!) hockeyspelare, men vi får återkomma nästa vecka.


När vi körde hemåt så ringde jag på en annons med bord och fyra stolar i Kalmar, som visade sig finnas i Oxhagen. Annonsen var inlagd 11.39 och jag ringde killen 13.43, en halvtimme senare var jag med köksbord i ljust trä och stolar med sittdyna. Ytterligare en kvart senare hade jag och Robban burit det nerför deras tre trappor och uppför våra tre och så hade vi någonstans att inta lunchen, riktigt härligt!
Bordet som vi bar hem.

Fem minuters matsmältning sedan bar det iväg för veckans andra runda på IKEA, en mycket glad Ida och en i alla fall inte klagandes Robban körde samma runda med vagnen, dock med snabbare tempo. Däremot blev inte kvittot kortare… idag bar vi hem duschstång, skärbräda, knivar, en efterlängtad sax, fler tallrikar, kökstång med tillbehör men faktiskt varken ljus eller servetter.


Den lilla runda gjorde mig glad och Robban matt. Hem om för att lämna grejer och hämta Lennart, och då var det ju tvunget att testa duschstången (Robban) så då var det ju även tvunget att packa upp det övrigt inköpta (Ida). Sedan bestämde vi oss för en tur till Öland. Tidigare på dagen ringde jag på en fin, blå bäddsoffa som tyvärr var såld så nu ringde jag på en annan och tid bestämdes till imorgon kväll. Hoppas på denna, tycker det är skönt när det är ordnat och en soffa är ju riktigt härligt att ha. Jag vill gärna ha bäddsoffa så eventuella gäster kan sova hos mig utan större ansträngning.


Öland hade inte mycket att erbjuda oss, två trötta shoppingmänniskor, så efter en liten bilfärd med en skymt av Stora Alvaret vände vi tillbaka till Kalmar och Ica Maxi för att unna oss lite gott till filmen vi hyrde tidigare. Filmen fungerade inte i min dator men godiset fungerade desto bättre i min mage. J


Jag roar mig själv när jag sitter och skriver, men inte lika kul för Robban att titta på, så nu blev det en kort kvällsrunda med Lennart så Robban kunde gå in – tro det eller ej – på coop och köpa en tidning. Så nu sitter vi vid vårt nyinköpta, fina bord, jag skrivandes och önskande att jag internet kunde fungera så jag kunde lägga ut texten till nyfikna ögon medan Robban läser Illustrerad vetenskap och avbryter mig för at berätta korta anekdoter från tidningen och Lennart, ja, han ligger utsträckt bredvid sin bädd och verkar trivas rätt bra i Kalmar han också.
Lennie var ganska trött.


Onsdag 4 augusti


Just i detta ögonblick kör vi förbi skylten med Skåne län, på väg hem mot örum. Denna natt fick vi lite mer och bättre skönhetssömn men tyckte ändå att åtta var en lagom tid att gå upp. Frukost ordnad, bilen packad och sedan begav vi oss ut en runda med Lennart. Ju mer vi ser av staden, ju mer tycker vi om den. Oxhagen är ju egentligen ett höghusområde men det som jag gillar är att husen inte är exakt likadana. Ni vet, i en del städer man kör förbi med sådana områden undrar man hur de boende hittar rätt bland de identiska byggnaderna. Men i Oxhagen är bara ett par tre-fyra hus lika, sedan är det tre-fyra andra sorters hus. Till min förtjusning bor jag i ett vitt hus och dessutom i det med blåa balkonger. När vi går ut med Lennart behöver vi bara gå en halv gata, sedan är vi i naturen med grönskande ängar och fina kullar. Helt underbart!


Precis när Robban svängde ut på motorvägen drog jag efter andan, hyrfilmen! Ja, det var bara att vända och hitta in till biblioteket igen. Vi var rörande överens om att det var tur vi kom på det då och inte tre-fyra timmar senare… Däremot så tog det lite längre tid innan jag kom på att jag hade glömt kamerasladden. Men i min nya fina dator finns där ett uttag där man kan stoppa in minneskorten direkt så nu ligger de senaste dagarnas bilder fint sorterade i mappar.
Här bor jag!


Kärleken..

..är underbar!

Snart bar det hemat..

..och det med kluvna kanslor. Har haft det sa himla bra man bara kan ha det, varmen ar underbar! Samtidigt sa borjar jag langta hem, inte till snon men en hel del annat :)

Dock har jag lyckats branna mig lite igen, haha! Denna gangen klarade sig axlarna men mage och rygg.. Vi skulle bara ligga en timme vid poolen igar, och solen var knappt framme men ja, lunchen var blev installd sa det blev typ tva timmat langre :P och jag fjallar som en orm pa axlarna! Sa den lilla bruna farg jag har fatt ar snart borta..

Hela sondagen gick at till att resa hem till joburg, vi fick vanta laaaange pa flygplatsen eftersom vi var tvugna att lamna tillbaka bilen. Jag slumrade lite och Viks laste. Vi var i Joburg vid sextiden, blev hamtade av Linah och P, hem och piffade till oss sedan mot prinsens place.. Spannande! Jag var ju lite nervos for jag visste ju inte riktigt hur man umgas med kungligheter och dessutom tycker jag ju inte att man engelska ar den basta sa det hindrar mig lite.. Denna prins ar alltsa en prins av Nigeria och P haller pa att designa ett b&b till honom.. Denna prins ar mycket, mycket rik..

Sorry hade tankt skriva mycket langre men nu ska vi sticka till en marknad for att sedan kora mig till flyget, typ tre timmar innan jag behover vara dar pga trafiken!

Ar snart hemma hos er i snon :)

RSS 2.0